Det som en gång varit mitt, blev nu vårt

Men eftersom jag verkar vara ensam om min skrivklåda just nu så får det bli uppdatering här också. Idag var en vän här och vi åt trerätters. Sedan sprang jag barfota i skogen och kände mig friast i världen och tjoade ofrivilligt av lycka. Till sist solning på tak. Och katt.

Nästa vecka är sista veckan på jobbet. Blandade känslor. Jag har börjat uppskatta det mer och mer för varje dag jag varit där. Kommer att kännas tomt att lämna det. Hoppas de behöver helgvikarier framöver.

Jag mår bra och det blir vackert

För närvarande skriver jag på lilipoplau.blogspot.com tillsammans med min Londonbästis.

He stole our hearts away

Jag har börjat fastna för en massa ny musik och har fullt med kärlek som skvalpar i hela kroppen. Jag svär att jag har ett förråd som skulle räcka hur länge som helst till och med i en liten stuga i skogen utan el (även om jag inte tror att det finns en direkt relation mellan el och kärlek).

Idag ringde en kille från Greenpeace och ville ha pengar till ett marint reservat. Jag höjde mitt månadsbidrag till dem till 175 kr, och det var ju fint, men vet ni, jag gjorde det inte för att jag egentligen är så väldigt övertygad av marina reservats funktionalitet. Egentligen tyckte jag bara så mycket om den stackars Greenpeace-människan och jag ville att han skulle få en lika fin eftermiddag som jag och egentligen borde jag sagt det till honom och inte bara höjt mitt månadsbidrag med typ 25 spänn men jag fick bara en tydlig känsla av att han var helt fantastisk. Jag hoppas han vet det. Människor är så sjukt fantastiska. Fast det är ju i och för sig havet också.

Jag har timvikarierat som boendestödjare! En kvinna sa till mig när jag inte visste om jag skulle tacka ja till Paddan i sommar att "men du kanske hittar ditt drömjobb om du tackar nej!" och tänka sig, nu två-tre månader senare har jag provjobbat på mitt drömjobb mitt ute i skogen i Biskopsgården. Det är idylliskt och fantastiskt och om jag inte blir psykolog så kan jag nästan lika gärna bli socionom eller någon liknande beteendevetare för den delen för sådär vill jag jobba alltid... eller lite mer än de två dagar jag jobbat hittills i alla fall. Vi får väl se om jag får fler vik-dagar.

Annars laddar jag inför sommaren med att tanka mycket sol och andas in trädklorofyll och bli hög på vägdamm. Jag har också upptäckt att man inte ska dricka tre koppar kaffe på kort tid, i alla fall inte om man är ovan som jag. Och så cyklar jag <3

Prinsessa som blommar också

Det är vårvårvår! Idag satt jag i solen på altanen och var lycklig för att jag hade sällskap av Årets Första Krokus samt ingen mindre än Årets Andra Krokus. Jag andas solljus, jag sväljer solljus, jag badar i solljuset. Till och med när det är moln emellan.

I vecka har jag hemtentat och varit i Ystad. Det besöket fick mig att växa flera centimeter och jag har inte fullt greppat varför ännu. Men långa samtal och fina minnen och allra mest insikten: jag hör hemma någon annanstans! fick mig att gå därifrån med extra schwung i stegen.

Och idag har jag bokat biljetter till Berlin <3

Nagelfaring

Idag har jag ont i magen. Det kan vara nåt jag ätit, men jag tror mer på min duktighet som hoppade fram från ett hörn och passade på att lägga sig kring axlarna när jag fortfarande var förlamad av ren förskräckelse. Läser artikelserien i DN om presterarprinsessor och blir berörd. Det var ju så det var. Precis. Och varför? Till vilken nytta?

Jag går ett fint program nu. Men vill också kunna njuta. Kunna leva. Jag vill inte bli glidare heller. Men balans? Någon? Glida ibland? Jag tror nog jag måste glida ibland. Vi fick tillbaka första hemtentan och jag fick ont i magen. Fast jag hade lite ont i magen innan. Så jag kan ju ha ätit nåt. Men hemtentan.

Det gick bra förstås. "Men kunde jag ha gjort bättre?" Och nu? Måste jag trappa upp till nästa gång? Alla de där invanda tankarna. Allt malande. Och varför? Till vilken nytta? Tur att jag har både hängslen och flytväst till hjälp. Om jag knäpper på mig dem ordentligt. Om jag knäpper på mig både hängslen och flytväst så kan jag flyga sen. Kasta mig utför stupet som är livet och sväva i intet och tänka:

"Det är okej."

Sol

Hejhejhejhejhej! Det är vår i mitt bröst, i min mage och i ryggraden. Det är vår i fingertopparna och i såväl tår som hälar. Snön droppar iväg på egen hand och ibland med sin hand i min hand och snödropparna droppar försiktigt fram lite sådär på prov. Jag har min favorittröja på mig och är ledig. Alldeles nyligen sträckte jag ut mig i en soldränkt soffa en timma ungefär. Vem sa att det är ansträngande att plugga?

I helgen ska jag till Skåne en liten stund. Det känns okej. Det var ett år sen jag flyttade nu. Jag har börjat komma på det som är bra, bättre eller faktiskt mycket bättre här där jag är nu och då kan jag bara njuta av det som överväldigade där. Min småstadsromans. Jag vet inte vad jag ska kalla den, jag vet inte ens vad Freud egentligen hade sagt om den. Jag bara börjar ana.

Freud är min idol. Fastän han bullshittade om penisavund.

Börjar också planera en liten tripp till Berlin i april. Ser fram emot <3

Every step we take

Den här bloggen hänger liksom hela tiden på gränsen till att självdö men så kommer plötsliga små upplivningsförsök här och där.

Idag känner jag mig lite inspirerad av att skriva. Idag har varit tredje dagen på mitt psykologprogram vid Linnéplatsen, och vi har ägnat halva dagen åt att bygga torn. I papper. Med tejp och gem. Vårt torn var högst men näst fulast. Enligt juryn alltså. Det finns ett piano och en hund och ca 40 personer i min kurs och jag känner mig som hemma.

Lite hybris har jag över att jag är så liten. Såklart yngst på mitt program. Och varken make, sambo eller egen bostad har jag heller. Men psykologstuderande är jag. Jag kanske växer in i rollen?

Igår gick jag och funderade på om jag ska gå klart min kurs nu när jag ska börja ett program till våren. "Det beror väl på hur mycket jag behöver vila egentligen. Kropp, hur mycket behöver jag vila?" Kropp bryter ihop i feber, illamående och huvudvärk i ett dygn. Jag tänkte att det var influensa. Vad det än var så är jag hyfsat tillbaka på banan igen. Och funderar på hur stor inverkan kropps inlägg i debatten ska få angående den här kursen.

I wanna walk myself thoughtless

Idag har jag kommit på ett potentiellt nyårslöfte och köpt röd adventsljusstake med flamsäker vitmossa. Samt släpat hem en grangren som jag hittade på Chalmersområdet (för alla som inte vet det, så finns allt där) och som ska få agera julgranssubstitut på ett eller annat sätt. Imorse vaknade jag till doften av kåda i mitt huvud och redan på eftermiddagen fick jag alltså bönesvar, i form av en avhuggen grangren på marken vid Chalmers.

Så jag laddar inför det sista av 2009. I mitt huvud lever jag redan två månader framåt i tiden. Men det är i sig ändå inget ovanligt.

Yoga nidra

Jag har börjat vänja mig vid mina positiva lösenord och imorgon börjar jag plugga. Det känns mysigt och spännande. Min studielust är på max och nu ska jag bara få den att räcka de närmaste åren. Men sånt är jag bra på. Man kan leva på lust och vatten om man bara vet hur. Inte förorenar vattendragen.

I helgen åker jag till Gävle också. Och så håller jag på att skriva för fullt. Jag kan bara konstatera att livet är mysigt och underbart trots att det är november.