Way Out West, 2007-08-21

Första inlägget på länge dedikeras till sommarens bästa och min första festival någonsin;




Förväntningarna höga och med fjärilar studsandes i magen löste jag ut mitt armband klockan två och beträdde lite senare festivalområdet. Folkmassorna strömmade mot närmsta tältet och där tillbringade jag en timme med att skutta omkring till Florence Valentin. Kände hur bastrummorna vibrerande spred sig i bröstkorgen, var gladare än på länge och andades in festivalstämning i djupa andetag.

Jag vantrivdes i Shout out louds-crowden som dansade omkring i stekande solsken och hälsade istället på i Fältbiologernas tält där dom lovprisade Safjället och bjöd på torkade aprikoser (gott). All mat på hela området var bara ekologisk! Bengans hade ett tält också och jag köpte Reginas Soviet Kitsch utan vidare eftertanke så snabbt jag hade rört vid den. Sedan satte jag mig och läste Megafon i skuggan av ett parasoll medan jag då och då betraktade människor i färgglada kläder och med roligt festivalhår ^^

En halvtimma senare kramade jag Erik som hittade mig under två stora skärmar där Erykah Badu stod och hade mycket skägg. Tillsammans inledde vi nedräkningen till tjugo i sex då drömmar skulle gå i uppfyllelse framför Azalea-scenen. Jag fick höra om Eriks sommar, om folk som har det svårt och om att homosexuella inte får ge blod (vilket hade gjort mig mållös om jag inte just läst något liknande i Megafon).

En timma innan konserten började hann vi just slinka in i tredje raden av Reginafans. En halvtimma senare ställde sig alla upp och knödde från alla håll. Jag kunde inte längre se vart jag började och folkmassan slutade. När det var en kvart kvar började folk skrika så fort det knastrade till lite på scenen eller när en teknikkille kom och lekte med rökmaskinen. Han måste ha känt sig väldigt uppskattad XD

Och så var jag tvungen att krama Eriks axel väldigt mycket för Regina kom plötsligt upp på scen och log och såg blyg utoch så började hon sjunga helt utan musik till och så var allting igång.




Hon hade en turkos gitarr och sjöng That Time och alla sjöng med och första pianolåten var On the Radio som jag hade nynnat på HELA DAGEN, både småskrikandes i motvind på cykelturen till Slottskogen och medan jag strök min tröja och vispade sockerkaksbottnar för allt jag var värd tidigare på morgonen. En av låtarna jag inte hört förut, Baby Jesus, sjöng hon rätt in i mitt hjärta och alla andra låtar tog mig tillbaka till alla dom gångerna jag lyssnat på dem under året som gått. Jag tänkte tillbaka till alla bussresor med blickar över ändlösa fält på väg till Särö och pojken jag älskar, till alla avtrubbade förmiddagar med en natt utan sömn bakom mig och tillbaka till alla kvällarna när vi var ensamma på mitt rum, Regina och jag, med mig uppkrupen i min säng med tända ljus framför mig och med mörkret dånande utanför. Jag var tillbaka till alla dom gångerna hon har satt färg på min vardag.

Efter bara några minuter började det regna, ett lätt Fiskebäckskilregn som Hugo nog hade tyckt om. Sen tog det i med styrka så jag fick dela regnponcho med Erik och stod och kikade ut genom ena ärmen och försökte att inte släppa henne med blicken.

På hennes My Space-sida står "drumstick on chair" som ett av instrumenten hon kan spela. Jag fick se det helva live. XD

Allra sist spelade hon Samson, den första av hennes låtar jag någonsin hörde, den är på nåt sätt för alltid kopplad till min bild av Linnéplatsen, måste ha hört den där någon gång. Jag trodde inte att det var sant när hon gick av scenen.

Tack, Regina.

Sommar

Kom på mig själv med att referera till den varma tiden för några veckor sedan som "i somras". Men idag sprack molntäcket upp! (i likhet med i måndags lite efter klockan sex... X)

Var i Malmö igår och hälsade på alla dom som jag kallar mina syskon numera och råkade missa sista tåget hem xD Så jag sov hos min moster, fast pratade med henne halva natten först. Hon är bäst <3

Idag lyckades jag fastna först i Lund, sen i Halmstad varifrån jag tog buss till Falkenberg osv... lycklig som fasen över att äntligen vara framme skyndade jag mig sen till Bergakungen där jag mötte upp med Sabbi och allt var sunshine och bra. Hade massa tid över så vi gick i solen och åt glass och blev besvärade av en kort man i trollkarshatt. Sen var det plötsligt fem minuter kvar så vi hann knö in att köpa popcorn och gå på toa innan klockan blev halv och biljettgubben meddelade att vi befann oss på fel biograf.

Så vi impulssprang till spårvagnen, som vi missade, när jag kom att tänka på att jag faktiskt tog mig dit med cykel. Idé tändes, och några minuter och bara ett mycket kort panikanfall (MINA NYCKLAR ÄR BORTA!! ... oj där var dom, oväntat nog i min ficka) senare susade vi fram längs avenyn på min lilla cykel med ett krampaktigt tag om väskorna och popcornen lämnade bakom oss eftersom de ansågs vara överflödig last.

Efter en del "får man cykla på trottoaren?" "okej jag svänger väl ut här då" och "rött ljus... men det gäller säkert inte oss" lyckades vi ta oss fram till Biopalatset och knö oss in i den becksvarta biosalongen lagom till att Harry satt på sin gunga och fick psykos illustrerat med fina filmklipp.. Våra platser var tagna så vi slog oss ner på det högsta trappsteget och njöt av bra film. Lite synd på popcornen, bara. :D

Playing with matches

Mer än vad jag någonsin skulle kunna fylla den här bloggen med har hänt sen sist, men det är okej, för den är inte längre min sista utväg om jag har en massa saker inuti som behöver komma ut. Frågan är om jag ens vill blogga just nu, så se fram emot åtminstone en sommarpaus, men det viktigaste är att allt har blivit bättre.

Nu ska jag åka iväg till Kungsbacka och hälsa på min söta Hugo som jobbar där och sen ska vi till min syster och hennes barn som ska få ärva min (... brors) Gamecube. Hoppas ni älskar regn. ^^

Sommartomtar

Hahaha, apropå välanvänd blogg. Lovet har rullat på så bra att datorn har fått stå avstängd av bara farten. Men lite skrivet då och då ska jag nog lyckas prestera.

Nattpromenader, mycket bad, jordgubbar, bak, trevligt folk, filmkväll, badmintonmatcher och degning har prytt mitt sommarlov hittills, och imon åker jag och Hugåw till Fiskebäckkil och firar regning midsommar. Nästa punkt på programmet är Ystad där jag ska vistas nästa vecka. Det ska bli intressant.

Har nog inte så himla mycket mer att tillägga. Allting är ganska bra. Jag är trött. Sömnbrist.

I just need to know you'll be there

Det är lov, skolavslutning var ett perfekt avsked med jättemycket goda kakor, stämningsfull musik, en halvdum picknick i regnet på Saltholmen där vi tillochmed hann bada de tio minuterna solen kom fram (och jag glömmer aaaldrig när Johannes skulle få på sig Stephans badbyxor X) och senare Lost-tittning och allmänt mys hos Hampus. Jag köpte dessutom Pucko för 5,90 vill jag minnas. Den var god. Ingen fick smaka. Maha >:3

Ägnade mig sedan åt den årliga totalrensningen av alla gamla papper och skolgrejer och passade på vägen på att städa och göra om på mitt rum och hitta gamla dagböcker. Underbart att ha fått avstånd till dåtidens jag. Och underbart att jag inte har personlighetsförändrats alltför mycket.

Det har varit varmt och härligt, nu regnar det. Och jag är förvirrad. På ett sätt är jag precis där jag vill vara. Å andra sidan är det nånting som kliar inuti, och det känns som att det är någonting som behöver förändras. Är det dags att säga adjö till månaderna som gjorde mig så lyckliga? Jag kan inte annat än stirra oförstående när det är vad nånting inuti mig säger till mig att göra. Jag kanske bara har ätit nåt konstigt. Eller så. Damn. Hoppas det här går över.

Någon har målat himlen i lila och rosa, för vår skull

Ikväll tog jag avsked från Lili som ska till Vietnam, vi var på brunnsparken, båda med för stora collegetröjor och med saltvatten i håret. Jag tog också avsked från historian och engelskan och allt som är skola och skåp och instängdhet. Efter att under dagen ha kollat på Lolitaklänningar (och hittat en awesome), fått insikter om Lilis högstadieklass, planterat jordgubbsplantor och satt fjärilar att vakta dem, träffat knäppa kattungar och blyga kattungar och söta kattungar, blivit kittlad i armhålan, plockat blommor längs en sommaräng, badat i havet, smidit bussplaner och pratat nostalgiminnen är jag ganska så slut.

Men det kändes som att den här dagen behövde dokumenteras och att den sömnlösa tiden medan det ännu inte är riktigt mörkt lika gärna kunde läggas på ett inlägg.

Det känns som att det är mycket jag vill dokumentera just nu, och jag behöver skriva av mig allt som rör sig i mitt huvud. Känner på mig att bloggen kommer bli välanvänd den närmsta tiden. Imorgon är det skolavslutning och sedan hägrar frihet, bara kantad av en lätt rastlöshet över att inte ha ett jobb, kunna slita i sommarvärmen, använda energin som tumlar omkring i en, göra rätt för sig, ha pengar till allt som händer.

Men den här sista sommaren kan jag koppla bort känslan som smyger sig på allt mer, för vuxenlivet närmar sig, åtminstone ansvaret och känslorna det medför, och så snart jag är arton är det slut på lojheten, då ska det hända saker, det är i alla fall vad jag tänker kämpa för. Den här sista sommaren ska jag lägga energi på andra saker, på att leva varje sekund, på att göra allt det man har lovat sig själv under året som gått.

Nyår borde inte vara mitt i vintern. Jag tycker nya år börjar i och med att sommaren börjar, eller möjligen med att den tar slut.

Staden, konserten, legenden

"Se och lär"-bildtext: till vänster kan vi se Johan bli ägd av just nu okänd anledning medan vi till höger ser två flummiga tjejer göra det välkända VÄSTKUST-tecknet som symboliserar och var deras hjärta och brevlåda bor.

Just nu känns de avlägsna, och inte bara en vecka sedan, de späckade dagarna med najtarna i Stockholm. Det var saker på gång hela tiden, så jag har bara random fragment att dela med mig av (visst är det konstigt hur vissa saker envisas med att fastna medan andra inte gör det?), så här kommer det.

Vi åkte tåååg mot Stockholm i samlad trupp och hela tåget tittade konstigt på Ockes PSP som gjorde roliga Loco Roco - ljud. NOOOI! Bo fick vi göra hos Zippan [Sebastian Zipan Zetraeus, snel stockholmare och stolt GAYmer (ibland) som även är Sony-bitch och därför äger en helt äkta PS3:a (den ser ut som ett våffeljärn)] vilket blev trångt men mysigt, speciellt i Zippans rum verkade det som, men jag har bara andrahandsfakta på det... tyvärr... eller kanske inte.

Machinae Supremacy konserten var det artonårsgräns på. Zippans konstige kompis på D [konstig kompis på D, pratade oavbrutet om hur mycket han hade druckit och om olika spritsorter. Är nog snäll egentligen] gjorde storartat förstaintryck genom att säga till Lili, "du ser ut som tolv". Vi försökte inte ens komma in utan sålde biljetterna till en skum öronproppskille (vi tjänade hundra spänn! X) och utforskade sedan stan lite och gick på bio. Vi missade i alla fall Nigganigganigga låten, vilket är ett klart plus.

På morgonen väcktes man av att solen sken in i rummet och att Zippans bror [Lukas, estet som är grymt bra på piano, har varit på två Reginakonserter, gillar att spontankrama folk och att ta kort på sina naglar] spelade världens ballaste Final Fantasylåt på piano. Det räckte för att vi så smått skulle gå upp i atomer, men morgonen hade bara börjat, för sen drack vi te och åt vi Johans asgoda omeletter ^___^

Zippans väckningsteknik var något våldsammare än Lukas.

Dagen gick åt till picknick där vi träffade en annan Zippankompis, [Björn, lång friidrottare som gillar FF 7 och mat; har blivit portad från en "ät så mycket du vill"-buffé] och till Cajbertawn som oväntat nog gick asbra för mig :3 AMV Hell blev även legendariskt den kvällen, vill jag minnas.

Sen vare Play!-dag! Strålande solsken gjorde att vi gick omkring på stan och utforskade en matmässa och ett jordgubbsstånd. Köpte Min Granne Totoro på Sci Fi-bokhandeln, som jag för övrigt fortfarande inte har sett, dåligt. Sen träffade vi Hana [Hana, jetesnel stockholms japanska. Går rykten om att hon har gift sig på ett forum] och senare också Iller och Angelica på Bamboo Palace (SUSHIBUFFÉ ^___^ Zippan ägde alla på att äta men slog inte sitt förra rekord på 42 sushibitar)

Själva Play var underbart men fyllt av låtar från spel jag inte kände igen. Hade velat ha mer som jag kan relatera till men det är väl svårt med tanke på min ganska så udda spelsmak. Farao, någon? Synd med så många låtar från förra året också. Annars, BÄST ^^ Gäller också för signeringen efteråt... (Johan var manlig tillsammans med Arnie Roth etc.)

Efter det hann vi väl mest med en till runda cybertown (jag kom TREA! bara Zippan före mig av dom jag kände) och en massa flum innan vårt tåg gick tillbaka till Göteborg. Once upon a time är ett bra tågspel. Lite mycket oklarheter den här gången kanske, men sagan om kannibalön och den talande kaninen blev ju riktigt bra XD

AJ MISS IT! Blir det inget Play! nästa år ska i alla fall stockholmarna hit. Just det.

Och allting går i bitar (för sista gången)

Snubblar upp ur sängen, fortfarande med minnet av hans hud i bakhuvudet, kan inte äta något, hoppas på att datorn vill som jag idag.

Sörjer en sekund på dörrtröskeln, alltid när jag först får syn på stället där mitt liv var sparat på en hårddisk förr, nån har tagit ifrån mig det nu, hoppas på att det hittar tillbaka till mig mycket snart.

På sockerdricka lindas själen in i formuleringar kring drömtapeter och intvinnade nervtrådar, de vet alltid hur de ska få mig att må bra. Bokar en biostol, trillar in på Way out Wests hemsida och inser att ja, jag måste gå, Regina Spektor ska spela Samson med bara hon och ett piano på scen och det liksom spritter till i hela kroppen och jag ska bara hitta någon att gå med så bokar jag eller så går jag bara själv.

Någon som vill uppleva en livsdröm med mig?

Raymond och Maria i bakgrunden, kan fortfarande inte äta, två timmar kvar till historian. Allt om Stockholm kommer, och tro mig, det är värt att väntas på.

I'm burning

Jag ser verkligen fram emot den här helgen. Väskan är packad, och jag är triggad till max. Allt som kan gå fel gick fel i morse och det dåliga humöret fick leva ut sig och dö ut innan badmintonträningen var slut.

(den sista träningen för säsongen för övrigt, det gick så jäkla bra, nästan alla som jag tycker om var där, skrattade, spelade med hela jag, och bara Ramtin ägde mig)

Så Stockholm kan inte bli annat än bra, och funkar inte MaSu hittar vi på nåt annat. Play är alltid där. Och sushi. Och allt folk.

Och vem behöver sova under sommarnätter?

Krissie är här och är allmänt bäst. Hon bodde hos oss ett år när jag var tolv och hon var min största idol. Ska prata gamla minnen med henne innan det är dags för sömn. Och sen gäller det.

Winter just wasn't my season

Skolveckorna och helghändelserna pockar på, gaddar ihop sig och bildar en kapplöpningssträcka ner mot friheten. Ska det fortsätta så här kommer antiklimaxet att bli totalt.

Ellen ska tackas för ett underbart spek. Och alla som var där, också. Najten var också sjukt bra även om jag blev mobbad för mina drömmar och min oförmåga att hitta powerknappar. Dessutom saknar jag Sabbi, jättemycket, och hon har bara varit borta i en vecka. Det är stört hur man växer ihop sådära ibland.

Funderat på fåfänga efter nånting jag läste på stan igår. Vad är det fåfängaste man gör? Att ta kort på sig själv hamnar högt upp i topplistan. Kanske är det fåfängaste som finns att tro att man har någon som helst betydelse i det stora hela. Att ens liv faktiskt har en mening (apropå Tobias inlägg). Ur den synpunkten är religion något av det fåfängaste som finns, religion, tanken om att den största och mäktigaste varelsen av dem alla existerar och har något som helst intresse i hur man klär sig och vilka syndiga tankar man tänker.

Så har vi ju alla de där sakerna man gör för att känna sig bra eller vacker. När man väljer fåfängan, bitterljuv lyckokänsla, framför bekvämlighet eller samvete. Hade älskat att fördjupa mig i ämnet, men nu måste jag se till att catcha färjan och hinna till engelskan i tid.

Cykel är min kompiis.