Way Out West, 2007-08-21

Första inlägget på länge dedikeras till sommarens bästa och min första festival någonsin;




Förväntningarna höga och med fjärilar studsandes i magen löste jag ut mitt armband klockan två och beträdde lite senare festivalområdet. Folkmassorna strömmade mot närmsta tältet och där tillbringade jag en timme med att skutta omkring till Florence Valentin. Kände hur bastrummorna vibrerande spred sig i bröstkorgen, var gladare än på länge och andades in festivalstämning i djupa andetag.

Jag vantrivdes i Shout out louds-crowden som dansade omkring i stekande solsken och hälsade istället på i Fältbiologernas tält där dom lovprisade Safjället och bjöd på torkade aprikoser (gott). All mat på hela området var bara ekologisk! Bengans hade ett tält också och jag köpte Reginas Soviet Kitsch utan vidare eftertanke så snabbt jag hade rört vid den. Sedan satte jag mig och läste Megafon i skuggan av ett parasoll medan jag då och då betraktade människor i färgglada kläder och med roligt festivalhår ^^

En halvtimma senare kramade jag Erik som hittade mig under två stora skärmar där Erykah Badu stod och hade mycket skägg. Tillsammans inledde vi nedräkningen till tjugo i sex då drömmar skulle gå i uppfyllelse framför Azalea-scenen. Jag fick höra om Eriks sommar, om folk som har det svårt och om att homosexuella inte får ge blod (vilket hade gjort mig mållös om jag inte just läst något liknande i Megafon).

En timma innan konserten började hann vi just slinka in i tredje raden av Reginafans. En halvtimma senare ställde sig alla upp och knödde från alla håll. Jag kunde inte längre se vart jag började och folkmassan slutade. När det var en kvart kvar började folk skrika så fort det knastrade till lite på scenen eller när en teknikkille kom och lekte med rökmaskinen. Han måste ha känt sig väldigt uppskattad XD

Och så var jag tvungen att krama Eriks axel väldigt mycket för Regina kom plötsligt upp på scen och log och såg blyg utoch så började hon sjunga helt utan musik till och så var allting igång.




Hon hade en turkos gitarr och sjöng That Time och alla sjöng med och första pianolåten var On the Radio som jag hade nynnat på HELA DAGEN, både småskrikandes i motvind på cykelturen till Slottskogen och medan jag strök min tröja och vispade sockerkaksbottnar för allt jag var värd tidigare på morgonen. En av låtarna jag inte hört förut, Baby Jesus, sjöng hon rätt in i mitt hjärta och alla andra låtar tog mig tillbaka till alla dom gångerna jag lyssnat på dem under året som gått. Jag tänkte tillbaka till alla bussresor med blickar över ändlösa fält på väg till Särö och pojken jag älskar, till alla avtrubbade förmiddagar med en natt utan sömn bakom mig och tillbaka till alla kvällarna när vi var ensamma på mitt rum, Regina och jag, med mig uppkrupen i min säng med tända ljus framför mig och med mörkret dånande utanför. Jag var tillbaka till alla dom gångerna hon har satt färg på min vardag.

Efter bara några minuter började det regna, ett lätt Fiskebäckskilregn som Hugo nog hade tyckt om. Sen tog det i med styrka så jag fick dela regnponcho med Erik och stod och kikade ut genom ena ärmen och försökte att inte släppa henne med blicken.

På hennes My Space-sida står "drumstick on chair" som ett av instrumenten hon kan spela. Jag fick se det helva live. XD

Allra sist spelade hon Samson, den första av hennes låtar jag någonsin hörde, den är på nåt sätt för alltid kopplad till min bild av Linnéplatsen, måste ha hört den där någon gång. Jag trodde inte att det var sant när hon gick av scenen.

Tack, Regina.