Skolveckorna och helghändelserna pockar på, gaddar ihop sig och bildar en kapplöpningssträcka ner mot friheten. Ska det fortsätta så här kommer antiklimaxet att bli totalt.
Ellen ska tackas för ett underbart spek. Och alla som var där, också. Najten var också sjukt bra även om jag blev mobbad för mina drömmar och min oförmåga att hitta powerknappar. Dessutom saknar jag Sabbi, jättemycket, och hon har bara varit borta i en vecka. Det är stört hur man växer ihop sådära ibland.
Funderat på fåfänga efter nånting jag läste på stan igår. Vad är det fåfängaste man gör? Att ta kort på sig själv hamnar högt upp i topplistan. Kanske är det fåfängaste som finns att tro att man har någon som helst betydelse i det stora hela. Att ens liv faktiskt har en mening (apropå Tobias inlägg). Ur den synpunkten är religion något av det fåfängaste som finns, religion, tanken om att den största och mäktigaste varelsen av dem alla existerar och har något som helst intresse i hur man klär sig och vilka syndiga tankar man tänker.
Så har vi ju alla de där sakerna man gör för att känna sig bra eller vacker. När man väljer fåfängan, bitterljuv lyckokänsla, framför bekvämlighet eller samvete. Hade älskat att fördjupa mig i ämnet, men nu måste jag se till att catcha färjan och hinna till engelskan i tid.
Cykel är min kompiis.
2 kommentarer:
Fåfänga att ta kort på sig själv för att se hur fuckat håret ser ut denna morgon? Eller är det när man faktiskt orkar göra något åt det istället för att bara rycka på axlarna?
Nej, detta var ingen filosofisk post..
FåfängforeverAids. Fåfänga är en bra grej i lagom mängd. Lagom mängd innebär att man ser sig i spegen innan man drar hemmifrån på morgonen, och ser till så att man iaf inte ser ut som Frakensteins moster.
Skicka en kommentar