I hear teardrops on the pavement

Jag har varit mycket produktiv idag. Suttit i solen och pluggat kanji, läst ut the Music of Chance, bokat tid till en handledningskörskolegrejs och fixat en del som är hemligt än så länge. Och klockan är bara halv ett. Underlig känsla med en onsdag och ingenting kvar att göra. Kanske får ta mig ut i solen helt enkelt. Hade velat springa, men mina ben skriker åt mig att inte påfresta dem mer. Hoppas det funkar att träna ikväll. Men brukar de inte säga att träning är det bästa mot träningsvärk?

Badade i helgen! I en sjö. Och så har jag blivit av med min plånbok. Det är nog allt som är nytt just nu. Mer har jag inte att komma med, utom en lång utläggning om mitt namn som ni kanske egentligen inte vill höra men here goes: i Tyskland är Laura ett vanligt namn, vilket räcker för att inte vilja bo där. I Sverige får man ofta höra att man borde vara mörkhårig när man heter som jag. Å andra sidan är det ett perfekt namn eftersom typ ingen heter det men alla känner igen det, vilket gör att man slipper "Luaurua sa du? Stavar du det med x och tre w?"

Internationellt är det väl i allmänhet ett helt okej namn. Utom i USA. I amerikanska serier är det alltid någon tillfällig biroll som heter Laura, en biroll som antagligen är ganska slampig och som med väldigt stor sannolikhet kommer att dö. Någon som också ofta bär namnet är "den andra kvinnan", hon som har förfört huvudpersonens man och tvingat honom till otrogenhet. Lauras är tydligen till och med slang för trosor. Dessutom behöver jag väl knappast påminna om vad George Bush's fru heter.

XD Älska era mördarsniglar.