Gojs, så klart.

Det som en gång varit mitt, blev nu vårt

2010-08-01T21:25:00.002+02:00

Men eftersom jag verkar vara ensam om min skrivklåda just nu så får det bli uppdatering här också. Idag var en vän här och vi åt trerätters. Sedan sprang jag barfota i skogen och kände mig friast i världen och tjoade ofrivilligt av lycka. Till sist solning på tak. Och katt.

Nästa vecka är sista veckan på jobbet. Blandade känslor. Jag har börjat uppskatta det mer och mer för varje dag jag varit där. Kommer att kännas tomt att lämna det. Hoppas de behöver helgvikarier framöver.

Jag mår bra och det blir vackert

2010-07-30T20:17:00.002+02:00

För närvarande skriver jag på lilipoplau.blogspot.com tillsammans med min Londonbästis.

He stole our hearts away

2010-05-03T18:39:00.003+02:00

Jag har börjat fastna för en massa ny musik och har fullt med kärlek som skvalpar i hela kroppen. Jag svär att jag har ett förråd som skulle räcka hur länge som helst till och med i en liten stuga i skogen utan el (även om jag inte tror att det finns en direkt relation mellan el och kärlek).

Idag ringde en kille från Greenpeace och ville ha pengar till ett marint reservat. Jag höjde mitt månadsbidrag till dem till 175 kr, och det var ju fint, men vet ni, jag gjorde det inte för att jag egentligen är så väldigt övertygad av marina reservats funktionalitet. Egentligen tyckte jag bara så mycket om den stackars Greenpeace-människan och jag ville att han skulle få en lika fin eftermiddag som jag och egentligen borde jag sagt det till honom och inte bara höjt mitt månadsbidrag med typ 25 spänn men jag fick bara en tydlig känsla av att han var helt fantastisk. Jag hoppas han vet det. Människor är så sjukt fantastiska. Fast det är ju i och för sig havet också.

Jag har timvikarierat som boendestödjare! En kvinna sa till mig när jag inte visste om jag skulle tacka ja till Paddan i sommar att "men du kanske hittar ditt drömjobb om du tackar nej!" och tänka sig, nu två-tre månader senare har jag provjobbat på mitt drömjobb mitt ute i skogen i Biskopsgården. Det är idylliskt och fantastiskt och om jag inte blir psykolog så kan jag nästan lika gärna bli socionom eller någon liknande beteendevetare för den delen för sådär vill jag jobba alltid... eller lite mer än de två dagar jag jobbat hittills i alla fall. Vi får väl se om jag får fler vik-dagar.

Annars laddar jag inför sommaren med att tanka mycket sol och andas in trädklorofyll och bli hög på vägdamm. Jag har också upptäckt att man inte ska dricka tre koppar kaffe på kort tid, i alla fall inte om man är ovan som jag. Och så cyklar jag <3

Prinsessa som blommar också

2010-03-21T21:11:00.002+01:00

Det är vårvårvår! Idag satt jag i solen på altanen och var lycklig för att jag hade sällskap av Årets Första Krokus samt ingen mindre än Årets Andra Krokus. Jag andas solljus, jag sväljer solljus, jag badar i solljuset. Till och med när det är moln emellan.

I vecka har jag hemtentat och varit i Ystad. Det besöket fick mig att växa flera centimeter och jag har inte fullt greppat varför ännu. Men långa samtal och fina minnen och allra mest insikten: jag hör hemma någon annanstans! fick mig att gå därifrån med extra schwung i stegen.

Och idag har jag bokat biljetter till Berlin <3

Nagelfaring

2010-03-11T15:00:00.003+01:00

Idag har jag ont i magen. Det kan vara nåt jag ätit, men jag tror mer på min duktighet som hoppade fram från ett hörn och passade på att lägga sig kring axlarna när jag fortfarande var förlamad av ren förskräckelse. Läser artikelserien i DN om presterarprinsessor och blir berörd. Det var ju så det var. Precis. Och varför? Till vilken nytta?

Jag går ett fint program nu. Men vill också kunna njuta. Kunna leva. Jag vill inte bli glidare heller. Men balans? Någon? Glida ibland? Jag tror nog jag måste glida ibland. Vi fick tillbaka första hemtentan och jag fick ont i magen. Fast jag hade lite ont i magen innan. Så jag kan ju ha ätit nåt. Men hemtentan.

Det gick bra förstås. "Men kunde jag ha gjort bättre?" Och nu? Måste jag trappa upp till nästa gång? Alla de där invanda tankarna. Allt malande. Och varför? Till vilken nytta? Tur att jag har både hängslen och flytväst till hjälp. Om jag knäpper på mig dem ordentligt. Om jag knäpper på mig både hängslen och flytväst så kan jag flyga sen. Kasta mig utför stupet som är livet och sväva i intet och tänka:

"Det är okej."

Sol

2010-03-08T12:35:00.003+01:00

Hejhejhejhejhej! Det är vår i mitt bröst, i min mage och i ryggraden. Det är vår i fingertopparna och i såväl tår som hälar. Snön droppar iväg på egen hand och ibland med sin hand i min hand och snödropparna droppar försiktigt fram lite sådär på prov. Jag har min favorittröja på mig och är ledig. Alldeles nyligen sträckte jag ut mig i en soldränkt soffa en timma ungefär. Vem sa att det är ansträngande att plugga?

I helgen ska jag till Skåne en liten stund. Det känns okej. Det var ett år sen jag flyttade nu. Jag har börjat komma på det som är bra, bättre eller faktiskt mycket bättre här där jag är nu och då kan jag bara njuta av det som överväldigade där. Min småstadsromans. Jag vet inte vad jag ska kalla den, jag vet inte ens vad Freud egentligen hade sagt om den. Jag bara börjar ana.

Freud är min idol. Fastän han bullshittade om penisavund.

Börjar också planera en liten tripp till Berlin i april. Ser fram emot <3

Every step we take

2010-01-21T18:34:00.002+01:00

Den här bloggen hänger liksom hela tiden på gränsen till att självdö men så kommer plötsliga små upplivningsförsök här och där.

Idag känner jag mig lite inspirerad av att skriva. Idag har varit tredje dagen på mitt psykologprogram vid Linnéplatsen, och vi har ägnat halva dagen åt att bygga torn. I papper. Med tejp och gem. Vårt torn var högst men näst fulast. Enligt juryn alltså. Det finns ett piano och en hund och ca 40 personer i min kurs och jag känner mig som hemma.

Lite hybris har jag över att jag är så liten. Såklart yngst på mitt program. Och varken make, sambo eller egen bostad har jag heller. Men psykologstuderande är jag. Jag kanske växer in i rollen?

2009-12-15T19:12:00.002+01:00

Igår gick jag och funderade på om jag ska gå klart min kurs nu när jag ska börja ett program till våren. "Det beror väl på hur mycket jag behöver vila egentligen. Kropp, hur mycket behöver jag vila?" Kropp bryter ihop i feber, illamående och huvudvärk i ett dygn. Jag tänkte att det var influensa. Vad det än var så är jag hyfsat tillbaka på banan igen. Och funderar på hur stor inverkan kropps inlägg i debatten ska få angående den här kursen.

I wanna walk myself thoughtless

2009-11-23T14:02:00.003+01:00

Idag har jag kommit på ett potentiellt nyårslöfte och köpt röd adventsljusstake med flamsäker vitmossa. Samt släpat hem en grangren som jag hittade på Chalmersområdet (för alla som inte vet det, så finns allt där) och som ska få agera julgranssubstitut på ett eller annat sätt. Imorse vaknade jag till doften av kåda i mitt huvud och redan på eftermiddagen fick jag alltså bönesvar, i form av en avhuggen grangren på marken vid Chalmers.

Så jag laddar inför det sista av 2009. I mitt huvud lever jag redan två månader framåt i tiden. Men det är i sig ändå inget ovanligt.

Yoga nidra

2009-11-03T11:32:00.001+01:00

Jag har börjat vänja mig vid mina positiva lösenord och imorgon börjar jag plugga. Det känns mysigt och spännande. Min studielust är på max och nu ska jag bara få den att räcka de närmaste åren. Men sånt är jag bra på. Man kan leva på lust och vatten om man bara vet hur. Inte förorenar vattendragen.

I helgen åker jag till Gävle också. Och så håller jag på att skriva för fullt. Jag kan bara konstatera att livet är mysigt och underbart trots att det är november.

London calling

2009-10-11T14:07:00.002+02:00

Nu bloggar jag från London! Vi sitter på Lilis rum och har precis haft pannkaksparty och nu loopar vi den nya favoritlåten: I Wish I Was James Bond... England är ganska fint och Kingston mycket större än jag trodde och shoppingen i London mycket bättre än jag mindes och byggnaderna mycket större. Så det var egentligen det.

Körkortsflicka

2009-10-09T09:28:00.002+02:00

Yep, nu har jag körkort.

Jag har bytt ut alla mina lösenord på nätet från frustrerade negativa till något mer positivt. Jag älskar varje gång jag skriver in fel och måste börja om på nytt. Med något mer positivt.

Juveler

2009-10-07T21:42:00.002+02:00

Idag känner jag mig så otroligt rik. Jag håller på att lära mig att rikta vrede varken utåt eller inåt utan att bara ha den där. Som en del av mig. Den har blivit en fantastisk kraftkälla och nu känns det som att jag skulle kunna förflytta berg. Men jag ska nog inte försöka. Tids nog råkar jag vända taggarna inåt igen och då är det definitivt inte bra att stå lyftandes ett berg på raka armar.

2009-10-05T10:12:00.003+02:00

Solen skiner och jag vaknade på fel sida idag, på den sidan där allting är värt att gnälla åt, inte minst att jag lyckas halka på en pommes frites i köket och att det inte finns några ägg kvar när jag ska laga frukost. Efter att trots allt fått i mig lite mat, handlat i kvarterets grönsaksaffär, blivit saknad på facebook och - dagens huvudnummer - pappa ropade på mig med glittrande ögon och sa att han hittat vääärldens största skalbagge på altanen (den var stor) mår jag mycket bättre. Nu är den röda jackan och den vita svampmössan på och strax är det körlektion som gäller.

Jag ska nynna på maiahii-låten och tacka min lyckliga stjärna för att jag får leva idag, också.

Gå på upptäcksfärd bland dina ideal

2009-09-29T21:47:00.002+02:00

Ibland kommer en sån där härlig våg av iskyla inrullande som får det att rysa av obehag längs ryggraden men som hjälper mig att se klart. Efter att vågen dragit med sig allt onödigt går jag på upptäcksfärd bland vrakgodset. Det är då jag har chansen. Att blotta mina undangömda ideal.

Jag tror att vi alla har dom. Jag vet att mina finns där i alla fall. Ibland ömtåligt blottade, ibland inrullade i bubbelplast eller undangömda i understa strumplådan så att jag slipper se dem. Det kan vara skönt att ha dem i säkert förvar. Men jag tror, eller snarare vet, att det är viktigt att de luftas.

Ett av mina ideal är att äta vego. Så mycket det bara går. En gång var jag helvego. Idag ligger idealet och samlar damm. Fast jag automatiskt äter vegetariskt då och då, av gammal vana.

Ett annat: att vara självförsörjande. Jag blev helt förvånad när jag insåg hur lättundanstuvat det har varit.

Det finns massor, att vara ärlig, att inte raka mig på kroppen då och då, att våga prata med främlingar... olika viktiga vid olika tidpunkter. Det är säkert också olika viktigt för olika personer. Men jag tror att det kan vara värt det, att gå på upptäcksfärd bland sina ideal ibland. Kanske plocka fram ett extra som man råkar ha plats för. Skillnaden brukar bli större än man tror.

Himlen lär inte hålla det emot dig, baby

2009-09-29T21:45:00.001+02:00

Note to self; sätt inte upp nedanstående mål två dagar innan uppkörning.

Inspiration

2009-09-26T13:18:00.002+02:00

Dagens inspirationsord:

Fail. Fail again. Fail better.

Om jag eftersträvar balans i mitt liv kan jag inte jaga efter att lyckas. Jag måste leta misslyckanden. Och har jag tur, så singlar jag ner precis i ljuset mellan allt och inget. Och är.

Tillförknäppt

2009-09-22T13:10:00.002+02:00

Idag var jag på Psykologen och det kändes som att gå in i en kyrka, som att komma hem fast som att komma till himlen också. Sedan fick jag skärpa mig lite grann och påminna om att allt inte är guld som glittrar. Jag vet ju inte ens om jag någonsin ska gå i skola där. Studievägledaren tyckte det i alla fall inte.

Så är det ju det här med att man ska byta stad också. Alla byter stad. Land tillochmed om man är extra modig. Hm.

Nu ska jag i vart fall snart skriva körkortsteori och det är läskigt. Annars glöder dagarna, min förkylning håller på att ta slut och raggsockorna är färdigstickade.

Stroke och halsont

2009-09-16T20:01:00.002+02:00

Idag är jag förkyld och är hemma och bäddar ner mig. Allt är mysigt och som det ska vara.

Kommer ni ihåg mitt nyårslöfte? Vänster och höger hjärnhalva? Idag blev jag tipsad om den här filmen på youtube:

http://www.youtube.com/watch?v=UyyjU8fzEYU

Se och jämför! Lite pepp för att fortsätta sträva. Nu ska jag strax se klart Fight Club.

Come and open up your folding chair, next to me~

2009-09-04T16:15:00.003+02:00

Jag har varit i Skövde! Och andats in studentliv i miniformat. Ur dagarna stammar bland annat citatet "man har inte varit student på riktigt innan det har möglat på ens disk". Jag vet inte om jag håller med, men jag uppskattade Skövde. Och fick med mig riktigt mycket bra film hem. Idag var det dags för Casablanca och hemgjort pepparmyntste. Den filmen, alltså. Ännu bättre än Singing in the Rain. Så jag antar att det är dags att skriva en lång lista över filmer jag behöver se. Hösten har börjat.

Världsomvälvande helomfattande

2009-08-30T20:43:00.005+02:00

När det är kris i mitt liv kan jag inte blogga så bra. När det är kris i mitt liv prioriterar hjärnan bort bloggande som dravel. Prioriteringen ändras, men inte nödvändigtvis till det bättre. Inte nödvändigtvis i linje med något av mina ideal.

Det är svårt att hitta någon bra definition på när det är kris i mitt liv: det är nämligen inte alltid omständigheterna som avgör. Det är hjärnan som avgör om det är kris eller inte. Kroppen hänger på hjärnan. De är sammansvurna. Den senaste tiden har det mer eller mindre varit kris hela tiden. Det har långsamt trappats ner och ibland har jag glömt det helt och hållet. Men ändå. Idag var första dagen då hjärnan tog ett djupt andetag och sa: "mina vänner... det är över!!"

Och krisen var över och ingen var mer förvånad än jag. Men jag kunde ju hantera den. Jag kunde till och med skratta åt den lite då och då. Kriser är allvarliga saker. Men det behövs skratt hur allvarligt läget än är.

Det är spännande det här med behov. Hur jag bara behöver ett hem, lite mat, lite vänner och familj, lite himmel och träd och hav och sång och gemenskap. Något jag kan få överallt på jorden. På så vis borde jag vara fruktansvärt flexibel. Men jag kan bara njuta av det när det inte är kris. Och kris är det när hjärnan inte kan vara hyfsat säker på att jag är trygg där jag är och kommer att stanna så länge det behövs.

Det är spännande, det här.

In love

2009-06-17T23:15:00.003+02:00

Dagarna är precis lagom långa. Det är sommar, men inte så varmt. Jag jobbar, fast inte för tillfället. Nästan alla finns i rätt stad. Jag är liten och stor på samma gång, och gör stora och små saker. Idag jagade jag en katt runt halva kvarteret och målade med akrylfärg för första gången i mitt liv. Ilska blev rött och mörklila, nyfikenhet rosa och gult och avund gråblått.

Jag tror att jag ska köpa Birkenstocksandaler. Jag är livrädd för relationer. Jag vill våga. Släppa in folk. På riktigt. Snart är det midsommar och det kanske går att bygga en mini-midsommarstång i min trädgård. Jag älskar min mormor och är alldeles för svensk, till och med enligt facebook. Spelar piano och har lärt mig en Beethoven och en Amelielåt.

Saknar havet och vill ha ett körkort och resa någonstans. Min nya favoritfärg är rosa.

Bakvägen hem

2009-06-08T21:08:00.003+02:00

Om det finns någon mer därute som behöver återförenas med ett för stormigt bakomsiglämnat förflutet så rekommenderar jag starkt att prova att flytta hem igen. Hm, ingen? Just det, det är bara jag som gör allting i fel ordning, som vanligt. Det är bara att finna sig i att det är så jag gör :)

För det är konstigt hur vissa saker inte går att undvika. Hur magkänslan bara upprepar samma sak om och om och om och om igen som en repad skiva. Tills man gör som den vill. För det gör den. Det gör jag.

På gott och ont och mer eller mindre frivilligt har jag de senaste (snart) två åren ägnat mig åt personlig utveckling. Ni vet, frigörelse och hitta mig själv och våga må som jag egentligen mår och jag är värd mer än vad mitt huvud har tvingat mig att stå ut med så länge. Det har varit jag i ett och halvt år.

Med tanke på att det var någon annan i typ nio år innan det så kommer det nog behövas många fler år med jag. Jag först och sist i varje mening. Och lite mellan varje andetag. Jag när jag äter vinddruvor och när jag cyklar och när jag... bestämmer om det ska vara höger eller vänster eller när jag i alla fall reflekterar över att det finns olika och inte bara en väg.

Men sakta börjar något annat krypa sig på. Långsamt börjar jag se att det inte är rakt framåt som är min väg utan nästan... cykliskt. Sakta plockar jag upp det som var för smärtsamt just då. Plockar upp det med varm ömhet och lovar att alla hål läker. Förr eller senare. Plus att ingen har dött av lite hål. Ost är gott.

Hmm. Det jag nästan inte vill erkänna för mig själv ännu är detta: i slutändan är jag inget självändamål. Jag är bara medlet för att nå ett mål som är långt bortom mig själv. Innerst inne har jag en längtan mycket starkare än så. Längtan att få leva för någon annan. Att en dag bara helt våga uppslukas av den kärlek som redan glöder i mig ibland. Kanske att få kunna älska hela världen. En enskild person? En livspartner. Ett barn? En själsfrände i ett hastigt möte? En familj, ett ursprung? En grupp? En plats att koppla mina minnen till? Jorden? Ursprunget till allt? Gud?!

Jag och jag kommer nog att ha det väldigt trevligt ett bra tag framåt. Men jag har börjat våga för de ögonblicken när det är något mer än så som räknas. När någon annan är det enda som räknas för mig. Förr var det livsfarligt. Förr likställde jag det med döden. För personerna jag upphöjde var bortom något bra. Men nu... är det bara förkylningsfarligt. Några stunder i taget, i alla fall.

Att få förbli född

2009-06-04T09:18:00.003+02:00

Jag är när jag har hennes händer i min nacke
hennes blick mot min hals
hennes skratt ekande i magen
jag föds på nytt varje gång hon växer
och får förbli född
för varje andetag
hon tar utan rädsla

Jag går dit hon styr mig
för hon har ingen aning om vägen
deras trygghet deras värme
deras nödvändighet i livet
ger mig tillit
att också jag får gå en väg

Hejsan sandspår

2009-05-09T13:07:00.002+02:00

Det är en regnig stad jag bor i och grönskan exploderar, träden springer in i varandra smälter om vartannat in ut ovanför suddar de gränser där allt som en gång fanns var nakenhet, avstånd, och en rädsla för att mötas som var så stor att den gjorde oss stelfrusna. När jag är stelfrusen spelar det ingen roll om grenar slår mot varandra för det känns ingenting, jag är stum i fingertopparna och inget ljud når mig.

Då måste jag sträcka mig mot solen sträcka mig bortom molnen känna värmen kittla rötterna suga upp allt det senaste dagarnas regn till sist ta sats våga känna smärtan och så... grönska. Tills alla gränser suddats ut.

Jag tror att jag har försökt förstå försökt ha kontroll försökt hitta tillbaka till den magiska röda matta med guldstaket runt som jag byggde åt mig själv förr, det var bara att följa den bara gå raktraktfram men nu har jag en äng framför mig och jag har försökt förstå undrat varför jag inte bara springer tillbaka till mattan? Eller lägger ut en ny?

Men nu har jag blivit lite kompis med ängen, vi tycker om varandra och jag har ett vagt minne av... att jag har varit här förut. En hel del lösa trådar men just det, jag tycker om ängsgrässtrån stryka mot benen just det... vinden i mitt hår. Men hallå jag pratar flera språk jag är oändligt många trådar och i Ytterbybiblioteket hittade jag en ny trots att jag aldrig varit där. Så allt samlas till slut och så glider det isär igen och jag är helt öppen med att jag inte förstår alls.

Men det går ganska bra ändå.

Skrubbsår

2009-04-24T10:37:00.002+02:00

Jag är ett skrubbsår som blöder. Det låter väldigt dramatiskt men det är faktiskt så. Enda stället jag känner mig trygg på är i hörnet på min systers soffa med två halvhysteriska systerbarn och ICA-reklamen på kanal 5 runtomkring mig. I en grotta av kuddar under fyraåriga Kims våningssäng. Och vid havet.

Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så här uppslitande att flytta. Hade jag vetat det hade jag aldrig flyttat. Allvarligt talat så är det ett av de största misstagen jag någonsin har begått. Men det går inte att ångra en sådan grej när den också för så mycket fint med sig. Som de här två veckorna ändå har gjort. Så jag stannar. Och väntar. Och kryper ihop i min systers trygga soffhörn.

Samla dagg, samla glitterkorn

2009-03-22T16:11:00.002+01:00

Vemod i hela kroppen över en tid av mitt liv som håller på att ta slut. En sorg som inte går att sätta fingret på. Går omkring och vill suga upp alla intryck en sista gång, bära med mig dem och minnas dem, hur elementen ser ut, hur korsvirkeshusen låter, hur kranvattnet smakar och vilka blommor det finns. Det finns blommor nu!

Egentligen är det ju inte det yttre. Det yttre livet är som en tröja man kan ta av och på. Den kan vara bra att ha när det är kallt, men den är onödig vid värme. Det är det inre livet som räknas. Och det bär jag med mig var jag än går.

Laura <3 Tåg

2009-02-10T20:16:00.005+01:00

Det brinner brinner brinner i mig. En helt fantastisk känsla: en egen privat eld som jag själv sköter. Kärlek är bränslet och de jag älskar - ni är tändvätskan! Gud kan få vara tändstickorna.

I helgen var jag i Göteborg och humöret steg upp som en heliumballong och svävar fortfarande långt ovan molnen. Min finfina stad <3 Fast att sen kunna komma hem till en välplanerad vardag är förstås inte helt fel. Men det är nya tider på gång. Jag söker nya jobb, vilket är jobbigt men egentligen mest spännande och underbart.

Jag kan tänka mig att flytta till hela Sverige. Men framför allt till Göteborg. En sommar i staden där min tändvätska bor. Det låter inte helt fel. Vi får väl se hur det blir.

Så väd händer? Jag är befriad från rädslor och oro idag. När man brinner har man inte plats för att vara rädd. Just nu ska jag försöka fixa lite tidsluckor i livet. Jag vill hinna starta knepa projekt och skriva lite längre brev. Och ta lite längre promenader i skånska havsluften. Vi får väl se hur det blir.

Det här skrev jag för din telefonsvarare

2009-01-28T20:54:00.002+01:00

Hej heeej. Oj, vardagen flyter på. Är mysig och trygg precis som den ska vara. Men oj, vad jag är där och pillar. Vill liksom fixa allt på mitt sätt. Inte så bra. Eller ja, det är som det är.

Det brinner drömmar i mig. Drömmar om skrivarlinjer, Europaresor och annat mysigt. Hur vågar man leva med drömmar egentligen? De är som vackra glasfigurer som måste stå inlåsta i skåp för att man inte ska leka med dem så att de går sönder.

Hur vågar man göra det man egentligen vill? Då har man ju inget att skylla på om det inte går bra. Jag tänker som så, att om man gör något halvtråkigt så är man i alla fall berättigad att gnälla. Jag tycker om att gnälla.

Studera.nu säger att kvinnor har typ tre fjärdedelar av männens lön i snitt oavsett yrke. Gnäll? Högskoleprovet ligger helgen efter min födelsedag. Det finns bara ett program jag egentligen vill gå. Jag kan tänka mig att bli en del annat men jag vet inte riktigt hur det ska gå till.

Andra människors röster ringer i mina öron, "flumeliflumflum. bli något vettigt, nu tack". Andra röster sjunger "existensminimuuum~ inget liv". Vilket är lite lustigt för jag trodde att jag skulle vara klar med den här fasen. Har ju gått igenom alla de här underliga tankarna redan för ett år sedan. Ja, jag är livrädd. Inte egentligen för att det inte ska gå bra eller för att jag inte är säker på att det kommer att lösa sig på något sätt.

Jag är livrädd för att jag inte har någon kontroll. Ingen som helst kontroll över något som är så viktigt för mig: min framtid. Jag kan inget annat än att bara leva på, testa mig fram och göra så gott det går. Det skrämmer vettet ur mig. Var är bakvägen? Hur smiter jag ifrån det här på ett diskret sätt? Så snurrar det i mitt huvud.

Inte konstigt att jag försöker kontrollera mitt övriga liv i detalj sålänge. Huruvida tandborste bör gå i färg med tandborstglaset, vilken dag man bäst placerar ett möte i förhållande till en karateträning, hur man på något sätt tar över ett samtal utan att den andre märker något och utan att jag egentligen själv förstår hur jag menar.

Men eftersom det är andra gången det här kommer upp så är jag ganska lugn. För innerst inne vet jag att jag kan. Kan göra det jag vill, kan vara trygg i vad jag gör. Kan vara trygg. Kan vara. Innerst inne vet jag att jag är nöjd med väldigt lite i mitt liv och att det viktiga kan jag ändå inte skaffa: det är något jag bara får.

Sen är det klart att jag vill hitta vad det är jag ska ge denna världen. Men jag är säker på att det kommer att visa sig. Göteborg nästa helg! <3

Insikternas tid är aldrig förbi

2009-01-20T12:03:00.002+01:00

Dagens insikt: folk måste inte tycka som jag. Men jag vill helst att de gör det.

Dagens insikt nummer två: Ibland är rätt sak precis fel. Ganska ofta faktiskt: därför skulle man kunna dra slutsatsen att fel är rätt och på så sätt komma undan genom att konsekvent göra lite fel då och då. Tyvärr har jag kommit på att det inte finns varken rätt, fel eller olika alternativ utan bara det jag ska göra och det jag inte ska göra. Och på något sätt är det redan bestämt vilket det är, jag måste bara komma på det, och för att göra det måste jag vara närvarande och frigöra mig så mycket så möjligt från både tankar om mellanmjölk men också mellan vad som egentligen är rätt och fel, då egentligen inte existerar.

Det handlar alltså inte om att gå efter en norm som man har hittat och tycker om, det handlar inte heller om att gå emot någon norm, det handlar om att ignorera att normmedvetenhet har placerats i ens huvud från första början.

Om jag inte tänker utan lyssnar, så är det mycket lättare att höra skillnad på om jag faktiskt ska gå snett höger eller om jag inte ska dit alls.

När öst möter väst

2009-01-14T20:37:00.002+01:00

Nyårslöfte 2008: att leva.

Så hur har det gått? Förbannat bra faktiskt. Det gångna året har varit fullt av kärlek, magpirr, känslor som fått stanna kvar, smärta, frustration, nya människor, gamla människor, uppbrott, avslut, möten, insikter, fester, vila, regn, solsveda, lugn, säkerhet, tro, tvivel och tillit. Ungefär precis som livet ska vara. Men det viktigaste: jag har varit där. Hur det än har varit har jag alltid kommit tillbaka till mina känslor och faktiskt levt. Tack 2008 <3

Vilket leder oss vidare till löftet för 2009, vilket föddes i Indien efter läsandet av en inspirerande bok. Såhär lyder det: jag ska bli mer parasympatisk! Blöhö? Jag ska utveckla, men i sin korthet vill jag på olika sätt träna upp mitt outvecklade parasympatiska system och yogarörelser, meditation, andlighet och kreativitet ska vara inblandat på minst ett plan.

Upptäcksfärd
Många saker i kroppen är dubbla: så har vi två ögon, två öron, två lungor och två halvor av hjärnan. Ni har kanske hört om att de två hjärnhalvorna står för vardera praktiska och kreativa förmågor. Det är en grov förenkling men ger en ungefärlig bild av vad jag menar.

Bland hjärnans funktioner finns det två system: det sympatiska och det parasympatiska. Det förstnämnda gör oss alerta, uppmärksamma och hjälper oss att agera. Det sistnämnda kan hjälpa oss hitta en närvaro, ett "flow" och verkar vara inblandat i alla kreativa och skapande processer.

Det sympatiska systemet ska slås på när det behövs: typ i krissitationer. Att ha det påslaget för länge sliter. Det parasympatiska är ett grundtillstånd och skapar energi. Därför kan barn leka en hel dag utan att bli trötta i huvudet!

Den eviga balansen
Båda systemen är väldigt användbara. I väst tycker vi väldigt mycket om det sympatiska systemet som representerar vänster hjärnhalva och tränar upp det redan i tidig ålder. Därför är vi också så grymma på att jobba hårt, vara extremt flexibla och allt som har med logik och teknik att göra.

I österländska traditioner ligger fokus istället på höger hjärnhalva: där parasympatiska systemet finns. Där tränar man hela livet upp förmågan till kroppsmedvetenhet och närvaro genom meditation och reflektion.

Systemen kompletterar varandra. Västerländska läkare är otroligt skickliga på organtransplantation. Österländsk medicin med ett mer helhetligt tänkande kan däremot fixa en dålig rygg eller bota en depression, men kan framför allt förebygga sjukdomar på lång sikt.

Min egen önskan
Vänster hjärnhalva kan hjälpa mig att träna upp snygga starka muskler i min kropp genom att ge mig extra ork under hårda träningspass. Med dess hjälp kan jag göra en karriär inom nånting och få stora materiella tillgångar. Det har jag tränat den för hela livet.

Mitt parasympatiska system däremot kan hjälpa mig att kunna se helheter, att vila i mina känslor, att kunna bygga vackra relationer och att känna en form av gemenskap och stabilitet i tillvaron.

I ett lyckat liv använder jag mig av både och. Men västerländsk som jag är är mitt sympatiska system välanvänt (på gränsen till överbelastat). Därför ska 2009 ägnas åt parasympati. Vakna upp, o du förkrympta andlighet! Du skall tränas.

Källa
Detta är fritt och kanske lite felaktigt tolkat ur "Den mänskliga hjärnan - en upptäcksfärd" av Gunilla Lundberg. Hon har hjälpt mig sätta fancy naturvetenskapliga beskrivningar på två olika tillstånd jag har växlat lite mellan det senaste året och varit närvarande i.

Jag har svängt fram och tillbaka, mellan vara och göra, att andas in och att andas ut, mellan förnuft och känsla, mellan öst och väst. Jag ska hitta den, balansen. Och jag ska låta det hetsiga i mig vila en liten stund.

Jag vill vara där

2008-11-18T19:43:00.002+01:00

Wowowow
jag vet inte om någon har märkt det men
världen lyser i SOLGULT
jag menar inifrån
när man inte kan se längre
för att det är mörkt
det är då man kan börja
känna

Det är svårt att vara jag ibland. Det är så mycket, det här med livet. Någon som känner igen känslan av att behöva stanna och andas lite extra för att himlen bara är för smärtsamt blå just idag? Någon som också hittar glittermönster i gatlyktor och spinner historier kring varje fallet löv?

Någon mer än jag som hör klockorna? Klockorna som hänger på flortunna silkestrådar och som spänner sig mellan människor. Och när en människa rör sig så pinglar det i klockan, hela tiden när människor rör sig mot varandra och från varandra så pinglar silverklockorna.

Det är inte så lätt att vara jag alltid, för kärlek känns som kokande vatten och insikter som kallduschar, ord är som mjuk husdjurspäls som stryker sig längs underarmarna och att äta är ett maratonlopp av behov och känslor

som att falla
utan kontroll
men att le i fallet.

Och alla i Converse sjunger...

2008-11-06T21:35:00.003+01:00

Det är en alldeles speciell färg på upplyst gräsmatta mot natthimmel. Det är en alldeles speciell smak på kryddig lukt av höst mot gågata. Det är en alldeles speciell känsla att gå till jobbet fastän det tar en kvart så lång tid att cykla men känna att jo - den här tiden tar jag mig.

Det är en alldeles speciell känsla att sitta i en bubbla av skratt och känna samhörighet med hela världen för att en knäpp poet sjunger om frukttjuvar i kylskåp. En ganska enkel melodi... som till och med soldaterna i Bagdad sjunger.

Det är en alldeles speciell skärpa i att få ha äkta karatedräkt på sig och känna hur rörelserna flyter naturligt. Det är alldeles speciellt mysigt att ringa till en stad där man alltid är efterlängtad.

Det är ett alldeles äkta leende jag ler när jag stannar upp och inser att

det flyter, titta, livet kunde bli såhär alldeles speciellt fantastiskt bra UTAN ATT JAG PILLAR SÅ MYCKET I DET kolla no hands!, jag gör inget och ändå... det är kärlek för mig.

Det växer en alldeles speciell kärlek i mig till både min gamla högstadielärare, till soldaterna i Bagdad, till min mormor såklart till alla i Converse och till dig också.

Snäva kast

2008-10-17T19:14:00.002+02:00

Det går hastigt fram och tillbaka just nu, allt har känts tråkigt och ensamt och kändes sen helt plötsligt mysigt och spännande. Om jag hade fått välja hade det varit mer stabilt. En mer varaktig trygghet, liksom. Med lagom mycket pirr. Ett sånt där pirr man får av att vara med en vän som man känt längre än vad man kan minnas (som det känns i alla fall).

Jag tror jag är skapt för fiskpinneliv och sofftevetittningsliv och liv innanför gula gardiner. Inte för att jag skulle äta fiskpinnar och jag skulle nog snarare se på gamla filmer från min underbara filmsamling (som en dag kommer att bli min) och gardinerna skulle vara i en massa fina färger eller med blommönster. Men just det. Stillhet, enkelhet, anspråkslöshet. Och mycket kärlek. Ett sånt liv hade passat mig.

Men jag får hålla till godo med mitt eget liv, och just idag gör jag verkligen det. Mitt jobb är enformigt, nästan meditativt och jag har mycket tid att drömma på, när jag inte tar fikarast och försöker fatta kollegornas jargong. Jag ringer upp halvt främmande människor och frågar om de vill smycka mina helger. Jag provar nya gator, nya kläder, utforskar vilka städer kollektivtrafiken kan ta mig till.

Just idag känns det bra. För några timmar sedan (när en fikadejt tackade nej till mig) kändes det bara ensamt och botten. Det varierar en del. Framför allt när min mentor och moster inte kan finnas där och tålmodigt lyssna på när jag reder ut mina tankehärvor. Vi får väl se vart livet tar mig. Vi får väl se om jag någonsin kommer på idén att det faktiskt inte finns något att komma fram till. Utan kanske att det liksom är nu allt händer.

Nu? Befängda tanke. Jag gillar att drömma om då och snart.

Enslighet

2008-10-14T20:16:00.003+02:00

Jag blev varm i hjärtat av att vara i Göteborg. Jag lyste upp som solen halv sju på morgonen och fylldes med honungsliknande lenhet inuti. Amatörpoetiskt uttryckt.

Det är en värme jag behöver plocka fram nu, ett förråd jag behöver använda mig av, för just nu är jag helt utsatt. Stödvingarna är borta. Jag sitter själv i ett hus utan någon jag känner på några kilometers omkrets. Mina släktingar är i Stockholm och ska jag upp till dem i helgen hinner jag dit och vända.

Vad gör man när allt är vackert men det inte finns någon att dela det med?

Vad gör man när ursprungsplaner spricker, hur hittar man kraft för att börja om på nytt?

... ber om hjälp, känns rätt svar för mig just nu. Så då ska jag nog göra det. Härligt.

I kärlekens tecken

2008-10-09T21:24:00.003+02:00

Jag ville bara meddela att...

idag mår jag så jäkla bra. Idag är det faktiskt inte mycket som kan stoppa mig.

Mot oändligheten, och vidareeee~

Och om det hade varit en ljudblogg hade ni fått höra mig skratta.

Vardagsblues

2008-10-07T20:31:00.003+02:00

Min moster och kusin ska åka iväg i två veckor och det gör mig melankolisk. Känslorna sitter utanpå kroppen, vibrerar vid minsta beröring och påminner mig om sin existens. Påminner mig om vad jag har gett mig in i, hur sårbar min kärlek till andra gör mig.

Jag älskar dem.

Det finns två sätt att reagera på detta: fly hals över huvud in i mycket jobb och mycket annat eller att vara ledsen en stund och sen muntra upp mig med fina saker. Som att titta på stjärnorna, vila under min lila filt och prata med trygga människor. Och tanka kramar. Tillvägagångsätten kan verka förbluffande lika utifrån men på insidan gör de motsatt verkan.

Den närmsta tiden är delen i musikalen när det är en lite lugnare låt och huvudpersonen är lite lagom eftertänksam och tveksam, den närmsta tiden blir det vardagsblues med jobbtimmar, kvällstimmar och utomhustid.

Känn ingen sorg för mig, Göteborg! För till helgen hälsar jag på igen <3

Klister och tejp

2008-10-03T14:20:00.003+02:00

Idag har det regnat så jag har hållt mig inne. Min moster och jag har ägnat oss åt reflekterande samtal så som bara vi kan. En sorg sköljer igenom mig, en sorg över att mitt förflutna är så täckt med trasighet.

När jag ser tillbaka på mina senaste år ser jag så mycket desperation, så mycket kamp, så mycket lidande som inte hade behövt vara här. Jag samlar på klister och tejp, min tillvaro ska lagas, jag ska laga mig själv så att jag kan lysa på allvar igen.

Jag skämtar inte, jag ska stråla! Det ska finnas ett ljussken kring mig så starkt att jag kan leta mig ur vilken mörk källare som helst jag råkar hamna i. Ett ljussken så starkt att jag inte längre behöver använda andras ljus och låta det reflekteras ut från mig.

Så mycket som jag har gjort för att jag har varit trasig. Desperat efter varje gnutta ljus. Oförmögen att tro att det går att fixa mitt eget. Det vill jag ha ett slut på, och det börjar komma nu, tacka Gud för det.

Just nu är jag trött på att vara behagsjuk. Önskar att jag kunde smälla i dörrar lite mer, bli arg lite mer, veta att min plats i livet finns där i alla fall. Min behagsjuka har skadat mig själv och andra så mycket.

Men tiden läker, livet läker mig, och det är jag tacksam för idag.

Min väg finns och har alltid funnits där

2008-10-02T16:16:00.002+02:00

Höststormar sliter i trädkronorna här nere och havet är oroligt. Kastanjer och höstlöv pryder marken och får mig att fnissa där jag går och river upp löv längs vägkanten. Jag matchar den stengrå himlen med knallröd jacka och guldiga skor.

Idag var jag i Lund och hälsade på vänner och provade om en framtid där är något för mig. En av många drömmar skulle faktiskt kunna gå i uppfyllelse där. Vi får väl se vart livet för mig. Min väg finns och kommer alltid att finnas där, problemet är bara att bara en liten liten del av vägen är känd för mig just nu.

Nämligen nuet.

Att ändå våga fortsätta, våga kasta mig ut i vad varje dag erbjuder mig är ett äventyr varje gång. Och tröttsamt. Skönt att hösten legitimerar inomhusvarande mer än någon annan årstid. Och att det är så vackert att ta promenader däremellan.

Jag är lagom stor för min värld nu

2008-10-01T12:41:00.004+02:00

Jag har börjat störtlyssna på ABBA sen jag såg Mamma Mia. En väldigt bra film som lyckades solstråla bort minsta del av höstleda som hade börjat smyga sig på mig. Jag älskar musikaler, men jag ska inte kläcka ur mig att det hade varit härligt att leva i en musikal nu för tydligen så är det en klyscha.

Så förutom att dansa till gammal musik i vardagsrummet så njuter jag i allmänhet av att vara ledig utan att ha dåligt samvete - för på måndag börjar jag att jobba. Ska lägga in saker i datasystem på heltid. Det blir utmanande att orka med, men jag vill vill vill klara det, för min egen skull. Så då ska det nog funka. Det mesta går att göra solskenshistorier av!

Jag har börjat bli riktigt Göteborgnostalgisk också, så det är skönt att det är dags för ett återbesök snart. Ibland känns det som att jag har för mycket kärlek inuti, som att det bara ska spricka om jag inte håller emot. Men jag har märkt, att ser jag mig omkring så finns det så mycket att lägga den kärleken i, på och under. Så många utmaningar och så många leenden att bemöta. Jag är lagom stor för min värld nu.

Solskensmornar

2008-09-19T09:56:00.002+02:00

Det här med att söka jobb alltså. Jag har redan kommit förbi stadiet "åh tänk om ingen vill ha mig" och är nu inne på "men jag har ju redan sökt allt jag kommit på?!"

Mer än platsbanken och allt i min närhet går liksom inte att avverka. Mjo, kontakter. Och telefonkatalogen. Och cykla ännu något varv runt stan. Det får väl bli så.

Så länge njuter jag av det fina. Idag ska jag fika två gånger och ta mitt livs andra körlektion. Jag har varit emot det här med att ta körkort så länge att jag blev helt tagen på sängen igår när jag körde för första gången - det var ju så roligt. Ingen har berättat för mig vilket högt nöje det är att manövrera en bil. I ett huj förstod jag alla med nytt körkort som tog bilen till skolan en extra gång som jag innan klassat som lata.

Lathet spelar väl också in. Kul var det i alla fall. Undrar om körläraren har många elever som sitter och fnissar för sig själva medan man kör vägen fram i farliga 8 km i timmen. Ingen aning faktiskt.

Nu ska jag ut i solen.

Att blomstra i en småstad

2008-09-16T22:14:00.002+02:00

Tunga regnmoln som driver in över havet, jag tryggt i en gungstol framför ett fönster som visar mig allt: det är ingen stor stad jag lever i. Ett kök med mycket gult ljus i där alla diskar, där till och med pepparmyntste smakar gott och där samtalen slår volter över Marimekkoduken, samtal som lär mig allt, allt, jag kan behöva i livet. Det är en stor värld jag lever i.

Cykelturer nerför Folketorpsvägen i rasande fart: på en gata här har jag hittat en vän, som vanligt mer själsfrände än jag trodde, med vänner som jag också gillar. Men just idag ska jag inte dit, idag ska vi till havet och cykla längs kusten till en kvinna som bor i en stuga vid en sandstrand. Kvinnokraft, studsig gräsmatta och långa samtal, hon är konstnär och kan vara vem hon vill, i sin ateljé med fönster mot äppelträd och skummande havsvågor.

Jag åker tåg alltsom oftast och har slösat ofantligt mycket på ett tågkort, men nu får jag åka obegränsat. Cyklar och ringer om vartannat för att få ett jobb, än så länge är det bara telefonförsäljare som vill ha mig och jag vill inte ha dem, har jag konstaterat efter en vecka i en nedkyld biolokal säljandes 3 (den ska bli Sveriges Första Bollywoodbiograf, den ni!).

Min skrivarlust blomstrar, idag påbörjade jag en novell men hade ord över ändå, orden trillar ur mig och lägger sig tillrätta efteråt. I en liten lokal i Malmös förorter (vägbeskrivning: gå genom kvarteret, nerför trappan och in genom den grå omärkta källardörren) hittade jag ett ACoA-möte med så stark energi att det kittlades i kroppen när vi la händerna i varandras.

Jag har citronmeliss och basilika i fönstret, fönsterbänken är fin, resten av rummet ganska orört, men min lila fleecefilt finns alltid där, den vackraste trösten, näst efter samtal, samtal löser alla problem, samtal och tid och kärlek i massor.

Och imorgon är en ny dag och jag vet inte vad den erbjuder. Men jag längtar ändå.

Gothenburg, I'll come back to you

2008-08-27T12:17:00.003+02:00

Vet ni vad, det här är bland det läskigaste jag har gjort. Tre väskor, en flyttkartong och jag på ett tåg på väg till Ystad. Om bara två timmar. De flesta avsked har kramats. De flesta av mina favoritställen har insupits och lagrats i magtrakten en sista gång. Jag är klar för ett nytt liv. Vad väntar mig? Jag vet inte. Allt jag känner är en tacksamhet över det jag fått här. Så mycket kärlek finns i mig nu att jag faktiskt tror att den räcker för att bäras med mig till en helt ny plats.

Jag kan, jag vågar, jag är stark och jag är vacker. Och Göteborg finns alltid kvar på kartan. Men nu tittar jag framåt. Vad väntar mig? Jag vet inte. Men idag vågar jag.

Everybody's Free (Wear Sunscreen)

2008-04-27T16:59:00.002+02:00

"If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it. The long term benefits of sunscreen have been proved by scientists whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own meandering experience…I will dispense this advice now.

Enjoy the power and beauty of your youth, oh nevermind, you will not understand the power and beauty of your youth until they have faded. But trust me, in 20 years you’ll look back at photos of yourself and recall in a way you can’t grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked….You’re not as fat as you imagine.

Don’t worry about the future, or worry, but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubblegum. The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind, the kind that blindside you at 4pm on some idle Tuesday.

Do one thing everyday that scares you.

Sing.

Don’t be reckless with other people’s hearts, don’t put up with people who are reckless with yours.

Floss.

Don’t waste your time on jealousy, sometimes you’re ahead, sometimes you’re behind…the race is long, and in the end, it’s only with yourself.

Remember the compliments you receive, forget the insults; if you succeed in doing this, tell me how.

Keep your old love letters, throw away your old bank statements.

Stretch.

Don’t feel guilty if you don’t know what you want to do with your life…the most interesting people I know didn’t know at 22 what they wanted to do with their lives, some of the most interesting 40 year olds I know still don’t.

Get plenty of calcium. Be kind to your knees, you’ll miss them when they’re gone.

Maybe you’ll marry, maybe you won’t, maybe you’ll have children,maybe you won’t, maybe you’ll divorce at 40, maybe you’ll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversary…what ever you do, don’t congratulate yourself too much or berate yourself either – your choices are half chance, so are everybody else’s.

Enjoy your body, use it every way you can… don’t be afraid of it, or what other people think of it, it’s the greatest instrument you’ll ever own... Dance… even if you have nowhere to do it but in your own living room.

Read the directions, even if you don’t follow them. Do NOT read beauty magazines, they will only make you feel ugly.

Get to know your parents, you never know when they’ll be gone for good. Be nice to your siblings; they are the best link to your past and the people most likely to stick with you in the future.

Understand that friends come and go,but for the precious few you should hold on.

... And trust me on the sunscreen."

/Baz Luhrmann

I am the wilderness locked in a cage

2008-03-27T20:34:00.003+01:00

Det är mitt livs paradox att dagen jag fyllde arton, kunde jag äntligen vara liten igen. Nu, när jag är hundra procent min egen förälder, och det är hundra procent jag som bestämmer vad jag får. Får jag vara barnet jag aldrig kunde vara? Det är jag som avgör. Äntligen, bara jag.

Vanligtvis gör man ungefär som sina föräldrar, med lite undantag. Jag tänker göra tvärtemot! Jag trotsade aldrig då men jag trotsar nu, och även om det är svårt och läskigt och vingligt så går det. För jag har förtröstan i ryggen, och trots att alla mina försvar långsamt läggs ner så har jag fortfarande mina känslor att använda.

Tacksam tacksam tacksam för att jag har getts den möjligheten. Det är inte så många som har den. Nu ska jag fortsätta ha påsklov <3

Den Stora Dagen eller snarare, Dagen då jag Började Äta Rödlök

2008-03-12T14:43:00.003+01:00

Det började med att jag inte tyckte om tomat när jag nyss påbörjat tonåren. Ni vet hur äckligt en tomat kan smaka om man råkar äta fel - blaskigt och kornigt och smaklöst och inte alls gott. Det var väl en sån jag hade råkat ut för.

Men så en vacker sommardag åt jag tomat på mackan och den var god och jag lärde mig att man inte behöver döma alla för att en man träffat på inte var något vidare. Jag lärde mig att man ska välja ut de tomaterna som är färgladast, godast och saftigast och säga nej till resten.

Det fortsatte med paprika, som jag aldrig tyckt om. Men en kväll upptäckte jag hemma hos Sabbi över en stor tallrik gulkrispig paprika att man inte behöver avskräckas bara för att det första intrycket är konstigt eller ovant.

I Grekland var det soligt och jag lärde mig lugn och avslappning, och att alla behov inte kan dövas med socker, åtminstone inte när det är varmt och man svettas mycket. Fetaost och oliver blev mina nya bästa kompisar.

Gärna plocka, men inte äta, var min paroll för svamp. Alldeles för torrt antingen eller slemmigt, när det är tillagat. Men min pappa lyckades laga den så att den passade till och med mig och jag fick reda på att lägger man bara i tillräckligt mycket värme och kärlek kan allting bli bra.

En pojke lärde mig att njuta av livet med grädde på och jag upptäckte förvånat hur det jag använt för att må illa och glömma andra smärtor också kunde få mig att bli varm inuti.

Idag upptäckte jag att rödlök kan vara gott fastän vårt första möte var bittert värre. Nästa steg tror jag är mozarella, men än så länge finner jag inget att uppskatta i det vita som tycks mig sakna både personlighet och smak.

Tänk vad man lär sig.

I am an asphalt flower breaking free

2008-02-23T13:04:00.005+01:00

Om jag skulle få välja två saker jag vill ha framför mig just nu skulle det vara: starkt kaffe och en alldeles speciell kille.

Inget jag tyckte att man skulle hålla på och vilja ha för några veckor sedan.

För några veckor sedan, då jag hade sådan fullkomligt klar idé om hur allt skulle vara.

Jag tänkte att om jag bad min kropp artigt så skulle den gå med på alla mina idéer även om de är tagna lite var stans ifrån. Även om det strider både mot känslor och behov. Och jag tänkte att om det inte hjälper att säga till artigt så säger man till på skarpen, men vad gör man när uppfostran inte funkar längre? Vad gör man när vissa saker inte är som man har fått för sig att de ska vara?

Man släpper taget!

Så därför dricker jag kaffe utan lime och pratar högt om därförsexualitet i klassrummet, skriver dikter om jordgubbskräm och får hjärnan twistad på fysiklektionen som en övning inför sammandrabbningen med samhällarna på lunchen efteråt. Därför köper jag mango på konstiga ställen och sover på dagen istället för på natten ibland.

Därför skrattar jag stormen rätt i ansiktet, för vi är lika den och jag, båda vill vi fara fram utan hänsyn till om det inte blir som andra hade tänkt sig. Starka är vi också, farliga rentav kan det verka som, men vi är inte ute efter att skada någon, de enda som kanske stör sig är de som är rädda för att förlora pengar eller tid.

För visst är det vackert att falla, känna vinden i håret, och inte veta om man någonsin är framme?

Visst är det vackert med en stad i storm?

Visdomsheter:

2008-02-04T20:00:00.000+01:00

Att älska en sak är att vilja låta den leva. Confucius

Att älska sig själv är början på en livslång kärlekshistoria. Danskt ordspråk

Att bara älska någon utan att våga berätta det för personen är den största förlusten av alla. Henrik Jonsson (1982-)

Charm är att få svaret ja utan att ha ställt någon bestämd fråga. Albert Camus (1913-1960)

De säger alltid att den rätta personen dyker upp så småningom. Min måste ha blivit överkörd av en lastbil. Okänd

De flesta människor känner inte. De tror att de känner. De tror inte. De tror att de tror. Okänd

Det är en märklig tillfällighet att ordet ärlighet utgör en väsentlig del av ordet härlighet. Helena Rubenstein (1870-1965)

Det är med den riktigt stora kärleken som med den elektriska tandborsten - det är roligt att den finns, men man klarar sig utan.
Stig Johansson (1936-)

Det är endast med hjärtat man kan se rätt. Det viktigaste är alltid osynligt för ögat. Antoine de Saint-Exupéry (1900-1944)

My mom thinks I'm grown but I'm really just little~

2008-02-04T12:43:00.000+01:00

6 miljoner... eller vänta nu miljarder människor på jorden, och vi kommer garanterat känna oss ensamma många gånger.

Födda i ett land där inget krig hotar, utan korrumperade polismakter och där telefonkurerna är i det närmaste utdöda eftersom vem som helst har råd med en mobil. Ändå kommer vi många gånger att vara rädda.

Uppvuxna med demokrati i lungorna, utan rädsla för slag som aldrig faller, uppvuxna i en trygghet som kommer med barndomen som varar tills man är 18, i de flesta fallen. Fria att yppa vilka idéer eller tankar som faller oss in, fria att säga vad vi vill till vem som helst, frihet under ansvar. Ändå anstränger vi oss för att dölja allt som är inuti.

Är det något som saknas?

Kanske är vi födda med en silversked i munnen, men det finns saker som man inte kan få gratis ens i den vackraste och rikaste av världar.

Tillit till att det bär när man faller.

Styrkan att säga nej till det vi inte vill och ja till det vi älskar.

Förmågan att förstå sig själv.

Modet att säga JAG KAN JAG KAN JAG KAN jag är vacker och värdefull och värd den plats jag behöver ta.

Modet att be om hjälp.

Jag önskar att jag kunde skriva om det som pågår i mig men det finns inga ord~

Sjung om studentens lyckliga daar... och sen då?

2008-01-24T16:51:00.000+01:00

” – Varför måste skolan vara så tråkig? undrade Sofia.
– Jag vet inte, sa Kerstin [som är lärare]. Och ändå har jag funderat på den frågan i hela mitt liv.”
Ur Blindgång av Marianne Fredriksson

”Det jag hade lust till, det jag verkligen ville lära, det pratade vi aldrig om i skolan [...] När jag tänker på skolan tänker jag: jag överlevde. Trots allt. Jag lever fortfarande.”
Ur Ett annat sätt att vara ung av Per Nilsson

Går man omkring i områden där det finns skolor så möter man dom garanterat: långa och smala, eller taniga eller vad man ska kalla dem, unga är dom också, och alla har de ansiktsuttrycket gemensamt, det hårda och stela, som att all energi går åt till att hålla blicken fäst framåt. De har stängt av.

För någon gång gör man väl det. Någon gång mellan det att man är barn och att man skickas ut från skolan färdigutbildad händer det något. Man möter en värld där man måste lära sig kompromissa för att orka. Det är en överlevnadskurs, och alla har sitt sätt, men en sak har de flesta gemensamt: antingen skriker man eller vägrar men till slut väljer flesta den enda vägen: man stänger av. Det är det lättaste, man lär sig att inte bry sig eller ta åt sig, att koppla bort tankarna någonstans där allt det här inte finns. Man börjar längta, till helgerna och till sommarloven. Visst var de en liten bit frihet. Men hur mycket är friheten värd när den är begränsad?

Jag skulle kunna trösta de spöklika gestalterna, högstdieeleverna: det blir bättre, vänta till gymnasiet så får ni se. För visst spred sig de förundrade blickarna när lärarna pratade om en ny anda och en ny sorts frihet med eget ansvar och en gemenskap där man inte behöver låtsas lika mycket som förr. Och visst slog hjärtat lite snabbare när man insåg att ja, på den här lektionen handlar det faktiskt om någonting som har med mig att göra, som jag faktiskt vill veta, och läraren vill faktiskt få mig att fundera, de ställer faktiskt inte bara frågorna bara för att de lärt sig att det är så man gör.

Men man vågade inte riktigt tro på det, de satt för djupt, erfarenheterna man gjort i nio år innan, och allt som oftast gav pedagogerna upp och tristessen smög sig fram längs bänkraderna igen. Alltför ofta tänkte man ”den lätta går jag inte på!” när läraren uppmuntrade till deltagande eller egna åsikter, för man har fått lära sig alltför länge att det är inte det man ska ge för att få ett bra betyg. Man ska vara tyst, snäll och duktig, sitta still och inte störa, är det inte det dom alltid har sagt? Ränderna går inte ur, man har fått dem nerkörda i halsen, alldeles för långt ner.

Studenten hägrar. 12 års överlevnadskurs är över och vi kommer att vara fria att ägna oss åt precis vad vi vill. Vi kommer snart få bestämma över våra liv igen, vem vi vill lyssna på, av vem och när vi vill lära oss något, vad vi vill göra, allt. Men kan vi hitta tillbaka dit vi var innan allt det där började? Kan vi plötsligt sluta vara avstängda och ge oss ut i den där världen dit vill längtat till medan lektionerna sniglar sig fram? Vågar vi tro på friheten, på ett sommarlov som inte tar slut?

Jag tror att det går. Jag tror inte man kan stänga av livsglädje, kreativitet och personlighet för alltid, man har tryckt på vilolägesknappen, det är allt. Men jag tror också att det är svårt, och att det krävs mod för att våga bli sig själv igen. Jag menar, avstängdheten kommer säkert väl till pass i framtiden också, under flera tråkiga morgonmöten eller under ett samtal man helst velat slippa. Men däremellan, tycker jag att det skulle vara mysigt att leva lite.

Att våga kräva ett liv där du själv får ta den plats du behöver.

Nyårslöften också

2008-01-01T16:55:00.000+01:00

Aight, Löften för 2007:

¤ skaffa ett sommarjobb (det gick inte så bra. gav upp i februari om jag minns rätt)
¤ fortsätta träna, bli stark (och äntligen kunna göra pullups ffs XD)
(I maj var jag nära. Efter det har det bara gått utför, är jag rädd :)
¤ gå på en riktigt bra konsert
(Way out west <3 Och Play! för den delen. Esmus U2 var bra också...)
¤ fjäska mer (med detta menades att jag ville uppskatta folk oftare även om jag egentligen inte orkade göra det. Jag ville liksom berätta för folk hur bra dom är men jag vågade inte riktigt. Det var svårt förut också för jag kunde inte ens uppskatta mig själv. Jag har blivit grymt mycket bättre nu! Och bättre ska det bli)
¤ lära mig prioritera min tid (och säga nej till saker oftare)
(Jag är fortfarande hopplöst dålig på det här. Känner mig alltid tryggast om det alltid är en massa saker på gång. Men jag tror att jag lär mig, någon gång ;)

Löften för 2008:

¤ Jag tror att jag känner för att vara lite kliché. Klichéer är sånt som alla vet och som ingen orkar höra längre. Men just den här självklarheten är mycket svårare att genomföra än man skulle kunna tro.

Så, det här året ska jag leva.

Hej på dig rummet

2008-01-01T15:57:00.000+01:00

Hej på dig. Jag har varit i Österrike i tio dagar. Jag har saknat mycket här. Jag har saknat min julstjärna, och lukten i mitt rum, och Regina Spektor, jag har saknat och tänkt på de som står eller har stått mig nära i en underlig och brokig ordning, och framför jättemycket allt har jag saknat mitt språk. Språket mitt hjärta pratar, mitt hemmaspråk, vardagsspråk, skrivspråk.

Fast jag har trivts ganska bra med modersmålet, familjespråket, alltså tyskan, också. Den österrikiska twisten gör det hela lite extra hett. Släng in lite extra chchchc och lägg till ett l i slutet av varannat ord så förstår du var det hela handlar om.

Jag har en speciell känsla i magen. Jag vet inte, tillvaron är bra konstig ändå. Jag hade just vant mig vid min söta brokiga bror och min humörsvängande ogenomträngliga underbara pappa. Och nu är jag utslängd igen, ska hitta tillbaka till allt det andra. Men nu för en sekund hänger jag i luften, tillsammans med ingen, inte väntad eller frågad efter. Det kittlas lite. Det absurda i att jag har tre alternativa ställen jag hör hemma på, fast inget ställe jag kan rota fast mig i, för rätt som det är ska jag byta ställe igen.

Desto härligare om jag någon gång hittar något som blir mitt på riktigt. Jag ska bara inte förhasta mig, för jag vet hur mycket som kan gå fel. Först ska jag lära mig allt om livet, och lite till, och sen ska jag hitta rätt.

Jag åkte skidor i sju dagar. Jag åt ofantliga middagar med mångmiljonärer runt bordet. Jag lärde mig lite om alla de spel folk spelar och jag bestämde mig för att aldrig bli rik. Jag gjorde snöänglar i snön i bara bikini. Jag fångade snöflingor på tungan och ramlade av en stolslift och satt i en fönsterkarm och såg solens sista strålar träffa bergskedjorna och jag drack (alldeles för mycket) glögg. Nu är jag redo för 2008.

The Sound of Light

2007-11-25T20:38:00.000+01:00

Min kväll kantas av ljuva pianotoner som ekar genom rummet, och tomheten är borta. Tänk så mycket ett par tända ljus, en pianogud och ett par äkta msn-vänner kan göra för färgen på mitt liv.

Jag har sett på Dexter och gjort paj med Sabbi och pratat kvinnlighet och sovit länge och ätit kaosmiddag hos min syster som var väldigt mysig och spelat badminton mot Tomas med fullt av mat i magen. Nu ska jag sova snart, min sömnrytm är värd att kämpa för goddammit.

Det är så det går till
här i världen
man blir arg på varandra
ilska
som långsamt för sjuda genom kroppen
sprudlande kokhet vrede
som gör stegen oändligt mycket snabbare
och andningen tung

Det är så det går till här i världen
man blir arg på varandra
snälla
bli inte rädd för min ilska
tysta mig inte
ta inte ifrån mig min känsla
släta inte över
låt vågorna svalla
jag lovar
att ytan blir blank och jämn igen

Det är så det går till här i världen
man blir arg på varandra
sedan försonas man

det är vackert
och inget någon kan ändra på
hur mycket man än försöker

Hemligheter

2007-11-02T10:54:00.000+01:00

1. Have you ever changed your clothes while in a vehicle?
Ja
2. Who was your last received call?
Melo <3 2 timmar långt samtal
3. What's your relationship status?
Ihop med mig själv. Ensam, brukar man nog kalla det.
4. What's one thing you will not eat?
Rå fisk med lingon.
5. What color is your underwear?
Not wearing any.
6. When is the last time you went out of state?
State? State?! I don't believe in states.
7. What's something you MUST do before you die?
I don't believe in dying.
8. Have you ever drank milk straight out of the carton?
Never actually
12. Any cool scars?
One but it's fading awaaaay
14. Was today better than yesterday?
Jag vet att det gör mig till tönt men varje dag är så jävla bra numera och dessutom unik. Dessutom har idag knappt börjat.
15. Is anyone getting on your nerves?
Not at the moment
16. Do you talk to yourself?
Rarely
17. Would you kiss the last person you kissed again?
Nej, jag tror att det skulle komplicera saker.
18. Do you collect anything?
Memories
19. Ever waxed your eyebrows?
... Actually not.
20. Earrings or necklaces?
Necklace. Smycken helst bara om de betyder något (eller om de är riktigt balla)
21. Are you mad at anybody?
Då och då skulle jag vilja skrika mig hes av ilska, det är bara det att det inte direkt finns någon att rikta ilskan mot riktigt. Mina föräldrar? Samhället, kanske?
22. What is your favorite color?
Lila
23. What are you doing?
Sitter i min fåtölj, tittar på solen utanför, svarar på frågor och behöver gå på toa väldigt mycket.
25. What are you doing tonight?
Verkar som att jag ska hälsa på Therese :)
26. What time is it?
11.05
27. Are you loud?
Loud enough
28. What are you looking forward to?
Att träffa Melo idag. I ett längre perspektiv, så kanske att kunna släppa mitt förflutna?
32. What's your zodiac sign?
Vädur. Vi är högljudda passionerade alltid igång och så trampar vi folk på fötterna närhelst det passar oss. Eller nåt.
37. What's your favorite smell?
Nyklippt gräs
39. Do you care what others think about you?
Of course I do. Men jag jobbar på att inte låta mig påverkas av det för mycket.
41. Do you trust people easily?
Till en viss punkt har jag väldigt lätt att lita. De sista tjugo centimetrarna är sega som sten, de sista fem har nog ingen fått komma, utom möjligen 1-2 människor, det vet jag inte riktigt. Ända fram är väl svårt att komma.

Ten Facts
1. Hometown: Göteborg
2. Hair Color: Blond
3. Height: 168
4. Hair style: Kort och rufsvänligt plus lugg
5. Eye color: (Mörkt) Blå
6. Birthday: 24 mars <3
7. Mood: Glad och tillfreds. Förkyld, dock.
8. Available: Hah? Ingen får mig! Jag är min egen.
9. Lefty/righty: Höger. Utom i golf XD

Ten This Or Thats
1. Love or lust?: Båda är bra. Kärlek i längden såklart. Inget av dom tilltalar mig nu. Platonisk kärlek ftw <3
2. Hard liquor or beer?: Te ^^
3. Cats or dogs?: Cats. Or dogs.
4. A few best friends or many regular friends?: Varför inte båda?
6. Pepsi or coke?: -.-
7. Wild night out or romantic night in? Det beror väl på vad man känner för o.o
8. Black or white?: Black
9. Night or day?: Day. Some nights are quite nice as well, though.
10. Instant Messenger or phone?: Telefon. Men båda är bara substitut för att träffas for real.

Ten Have You Evers
1. Been caught sneaking out?: Never. Jag är bäst på att sneaka.
3. Done something you regret?: Ja.
7. Wanted something/someone so badly it hurt?: Kanske. Tror inte det. Eller jo. Eller äh. Så mycket annat som gjort ont så jag har inte ens brytt mig om att känna efter.
8. Wanted an ex bf/gf back?: Inte egentligen.
9. Cried because you lost a pet?: Mina katter kommer att leva för alltid. Det är så. Tyst.
10. Liked a mean person?: Ingen är elak.

What are you listening to right now? Härlig tystnad
What was the last thing you ate? Frukost! Omelett och kiwi.
What are the last 4 digits in your cellphone number? 8022...?
Last person you hugged? That would be... Albin.
How is the weather right now? Soligt
Who was the last person you talked to on the phone? Meo
What is the first thing you notice in the opposite sex? Det beror väl helt på vad blicken faller på... utstrålning? Den är viktig som gnu. Armar och händer, om de syns. Hår såklart, I'm le hårnörd for life.
Do you want children? Jag tycker att den frågan inte funkar, för om det är just nu så vill jag inte och om det gäller om tio år, how the hell am I supposed to know? Barn kanske är förbjudna vid det laget. Men tja, jag gillar barn, klart jag vill ha egna.
Do you drink? Vatten, te, kaffe. Juice? Inte så mycket mer, nej.
Ever get so drunk you don't remember the entire night? Knappt varit full alls.
Favorite holiday? Holiday means family...
Favorite Season? Höst. Fast sommar är bra. Och vår. Och vinter då...
Have you ever cried over a girl/boy? Jaaa.
Last Movie you Watched? Last King of Scotland. Fy fan vad hemsk den var.
What books are you reading? Kan knappt ta i en bok utan att läsa ut den. Så ingen just nu.
Favorite Movie? Amelie von Montmartre, I guess.
What were you doing before filling this out? Stickade halsduk XD
Any pets? Två katter, i mitt förra hem. SAKNA T___T
Favorite Flower? Dahlior, perhaps?
Who would you like to see right now? Trivs bra ensam just nu.
If you could go to any place right now where would you go? Skotska berg? Ett varmt och exotiskt land? Nej, jag vill vara inne i en annan människas huvud... hur fan nu det skulle gå till.
Are you missing someone? Ja. Jag saknar alltid nära vänner jag inte träffat på länge. Vad "länge" är beror på vännen.
Do you have a tattoo? No
Are you hiding something from someone? Myeah. Men jag börjar visa så smått.

FAVORITE T.V. COMMERCIAL?
Telia. "Fåret då. Lyssna här nu... HALÅÅÅÅ... nu lät jag som ett... får."
WHAT DID YOU WANNA BE WHEN YOU WERE A KID? Hästskötare.

you get more than 20 you’re paranoid.If you get 10-20 then you are normal.If you get 10 or less you’re fearless.
I Fear…
1. [] the dark
2. [] staying single forever
3. [] being a parent
4. [x] giving birth
5. [x] being myself in front of others
6. [] open spaces
7. [] closed spaces
8. [] heights
9. [] black cats
10. [] dogs
11. [] birds
12. [] fish
13. [] spiders
14. [] flowers or other plants
15. [] being touched
16. [] fire
17. [x] deep water
18. [] lakes
19. [] silk
20. [] the ocean
21. [x] failure
22. [] success
23. [] thunder/lightning
24. [] frogs/toads
25. [] my boyfriends/girlfriends dad
26. [] my boyfriends/girlfriends mom
27. [] mice/rats
28. [] not getting an ex back
29. [] snow
30. [] rain
31. [] wind
32. [x] crossing hanging bridges
33. [] death
34. [] heaven
35. [] being robbed
36. [] falling
37. [] clowns
38. [] large crowds of people
39. [] men
40. [] women
41. [] having great responsibilities
42. [] doctors, including dentists
43. [x] tornadoes
44. [x] hurricanes
45. [x] incurable diseases
46. [] snakes
47. [x] sharks
48. [] Friday the 13th
49. [] ghosts
50. [] poverty
51. [] Halloween
52. [] school
53. [] trains
54. [] odd numbers
55. [] even numbers
56. [] being alone sometimes
57. [] becoming blind
58. [] becoming deaf
59. [] growing up
60. [] monsters under my bed
61. [] creepy noises in the night
62. [] bee stings
63. [] not accomplishing my dreams/goals
64. [x] needles
65. [] blood
66. [x] dinosaurs if they were alive
67. [] the welcome mat
68. [] high speeds
69. [] throwing up
70. [x] falling in love

12! I'm normal. Fast ja. It's over!! Sånt här är rätt kul.

Hopp

2007-10-31T19:05:00.000+01:00

Det är så det går till här i världen:
vi hjälper varandra
jag hjälper dig som hjälper honom som hjälper en annan
vi tar hand om varandra
här i världen
för det är så det går till
har det sagts mig

Man hjälper sin nästa som hjälper en annan
men det är så svårt att låta sig hjälpas
så mycket lättare att göra något för dig
att ge och ge och ge
och aldrig ta
bara det som
oundvikligen är adresserat till en med
namnlapp och allt men
att våga lita
att våga bli hjälpt
är svårare än något annat

Det är så det går till här i världen:
vi hjälper varandra
det är ett löfte och det är
bland det vackraste vi har
jag ska tro på det vackra
blunda, le och lita på det

tills det inte längre finns ett enda ställe kvar
tills det inte längre finns en enda människa kvar
som har tid eller plats för mig

Jag vill tro att den dagen aldrig kommer

Världens duktigaste

2007-10-20T13:49:00.000+02:00

Waaahrg! Jag är klar med kemiinlämningen! Endast fem dagar försent. Trots uppenbar sjukskrivning. Det finns inga gränser för vad mitt geniala jag lyckas åstadkomma ibland.

Men nu har det duktiga helt klart gått till överdrift, så resten av dagen måste bli extremslapp som kompensation. Imorse åt jag frukost på saluhallen med min pappa och shoppade sedan räkor, nötter och bröd med honom. Dom senaste två var till mig. Hm. Räkor är gott. Synd att mamma är hemma. Annars hade jag kunnat snylta...

I eftermiddag tänkte jag se om min elskade kompis Sabbi vill träffa mig, annars får jag slappa på egen hand. Yes! Jag har både Artemis Fowl och Phoenix Wright 3 till mitt förfogande. Det kommer att bli en bra helg :)

A place without time and space

2007-10-10T16:22:00.000+02:00

Fyrverkerier, galna skrik och glass med bananchokladsmak; jag är tillbaka! Mitt liv är tillbaka till en såpass trivial nivå att jag kan återuppliva min blogg. Trivialt är rätt ord; jag tror att det är nyckelordet den närmsta tiden, för jag har definitivt haft alldeles för lite av det den senaste tiden.

Tillbaka till verkligheten; idag är det exakt en vecka sedan jag oficiellt flyttade in i ett nytt hem. Ett rum. Ett eget rum. Med egen nyckel. Med en egen garderob fylld med egna tomma ikeakartonger, egen hylla i kylskåpet, egna dammtussar som så sakta ska samlas under min säng (minus miljögifterna). Jag har egna mattider, egna inköpslistor, eget ansvar för att underhålla mig själv på dygnets alla timmar och egna blommor i vas som inflyttningspresent.

Det är väldigt mycket eget, det är väldigt mycket förändring. Jag har aldrig någonsin levt för mig själv, nu FINNS det inte ens någon som vill låta sig levas för. Ibland undrar jag varför jag inte bara faller ihop av själva chocken. Men jag klarar mig, till min egen stora förvåning. Till och med köpt egna strumpor, för egna pengar, vuxenpoäng eller vad?

Men egentligen är det ganska underbart. För från och med idag tänker jag officiellt sjukskriva mig själv; från och med idag finns det inga måsten. Jag ser solsken i framtiden, men framför allt ser jag trivialitet. Jag ser knäpphet och flummighet utspätt över boksidorna. För att värma upp mig ordentligt ordinerar jag följande medicin: veckor fyllda av mjuka kuddar, tända stearinljus, honung, te, frukt och choklad, kramar och lövhögar, quinoa med riven ingefära i, flummiga filmkvällar, att snylta på andra människors hem (tänk middag som du inte behöver laga själv, tänk varmvatten i duschen), långa promenader utan mål, lektioner med självinplanerade lätt improviserade raster/avstickare, mycket ACoA, meningslösa samtal (tänk kossor, gräs, kaffe och amputerade kroppsdelar, tänk varför den där tröjan passar mig perfekt), att köpa meningslösa saker och att inte göra någonting alls flera timmar om dagen.

Nyckelord nummer två; att inte försöka vara bra. Alls. Jag behöver inte vara ett dugg bra under en enda sekund av tiden, jag har tagit ledigt från det från och med nu. Från och med idag gör jag det jag känner för för att det känns bra. Hell myeah!

Jag tror att jag kommer vara jättebra på att vara sjukskriven ^____^
Och så vill jag att ni ska veta hur bra ni är. Alla ni som lyssnar, skrattar, lyser upp. Tack.

You know that statue, that statue of baby Jesus?

2007-08-29T10:10:00.000+02:00

Genom att gå på mina ACoA-möten, möten som gör mig gladare, lugnare och fyller mig med tillförsikt och kunskap om livet, får jag möta en hel hög med människor av olika ålder, härkomst, attityd till livet, utseende, tro, samhällsgrupp.

Igår hade jag en diskussion med en djupt troende katolik. Den första av det slaget jag har träffat, han hade skägg och allt. Den diskussionen har både fått mig att förstå lite mer hur en kristen människa tänker, men har också fått mig att komma roten till mitt motstånd till religion på spåren.

Det jag kan förstå, och det jag tror på nu, vilket jag hade mer svårt för förut, är andlighet. En jätteviktig grej med livet är att släppa taget och inse att man inte har kontroll över livet, att släppa taget och bara lita på att det löser sig ändå. Det kan man kalla andlighet. Andlighet är också att erkänna att vissa saker är större än en själv, att se dom här sakerna och att känna hur mäktiga de är. Andlighet är att känna sig som en liten liten del i en enormt stor helhet. Därför ryser jag när jag hör riktigt bra musik eller när himlen fylls med stjärnor eller när jag känner den mäktiga känslan av att verkligen höra ihop med andra människor. De sakerna är så mycket större än jag och jag känner bara tacksamhet och respekt för att jag får vara med och känna dem.

Med rätt tolkning och en stor dos sunt förnuft kan religion öppna en helt ny dimension av andlighet för en människa. Religiösa bud och moralregler är flera tusen års samlad erfarenhet av hur du bör göra för att känna tillit, lycka, och kärlek till livet. Har man tur får man den här erfarenheten av sina föräldrar. För dem som inte får det är religionen en alldeles utmärkt källa till kunskap.

Det är när religionen inte förblir bara det, ett sätt att lära sig mer av hur man får ut så mycket som möjligt av livet, som försvarsmurarna direkt placerar sig framför mig och alarmklockorna börjar ringa. Det är när religion av alla de slag inte bara är ett medel, inte bara metaforer, inte bara ett sätt att se på världen, utan blir till verklighet, det är då jag skräms iväg och inte kan ta del av det som folk vill lära mig. Det är när någon tar sin individuella väg till lycka och säger att den gäller för alla, och är redo att försvara det uttalandet med både tvång, våld och indoktrinering som religionen börjar visa sitt sanna hånleende.

Och eftersom religion bara grundar sig på tro kan den när en viss religion väl blivit verklighet i ett antal människors huvuden aldrig revideras eller ifrågasättas. Nya erfarenheter kan inte läggas till de gamla. Allting går åt helvete. Därför avvisar jag alla grenar av religion, alla religiösa skrifter och sekter, själva uttrycket religion och allt vad det innebär.

Däremot är det inte helt uppåt väggarna flummigt att tro på något som är större än en själv. För det finns. Hur man nu väljer att se på det.

Way Out West, 2007-08-21

2007-08-25T16:59:00.000+02:00

Första inlägget på länge dedikeras till sommarens bästa och min första festival någonsin;

Förväntningarna höga och med fjärilar studsandes i magen löste jag ut mitt armband klockan två och beträdde lite senare festivalområdet. Folkmassorna strömmade mot närmsta tältet och där tillbringade jag en timme med att skutta omkring till Florence Valentin. Kände hur bastrummorna vibrerande spred sig i bröstkorgen, var gladare än på länge och andades in festivalstämning i djupa andetag.

Jag vantrivdes i Shout out louds-crowden som dansade omkring i stekande solsken och hälsade istället på i Fältbiologernas tält där dom lovprisade Safjället och bjöd på torkade aprikoser (gott). All mat på hela området var bara ekologisk! Bengans hade ett tält också och jag köpte Reginas Soviet Kitsch utan vidare eftertanke så snabbt jag hade rört vid den. Sedan satte jag mig och läste Megafon i skuggan av ett parasoll medan jag då och då betraktade människor i färgglada kläder och med roligt festivalhår ^^

En halvtimma senare kramade jag Erik som hittade mig under två stora skärmar där Erykah Badu stod och hade mycket skägg. Tillsammans inledde vi nedräkningen till tjugo i sex då drömmar skulle gå i uppfyllelse framför Azalea-scenen. Jag fick höra om Eriks sommar, om folk som har det svårt och om att homosexuella inte får ge blod (vilket hade gjort mig mållös om jag inte just läst något liknande i Megafon).

En timma innan konserten började hann vi just slinka in i tredje raden av Reginafans. En halvtimma senare ställde sig alla upp och knödde från alla håll. Jag kunde inte längre se vart jag började och folkmassan slutade. När det var en kvart kvar började folk skrika så fort det knastrade till lite på scenen eller när en teknikkille kom och lekte med rökmaskinen. Han måste ha känt sig väldigt uppskattad XD

Och så var jag tvungen att krama Eriks axel väldigt mycket för Regina kom plötsligt upp på scen och log och såg blyg utoch så började hon sjunga helt utan musik till och så var allting igång.

Hon hade en turkos gitarr och sjöng That Time och alla sjöng med och första pianolåten var On the Radio som jag hade nynnat på HELA DAGEN, både småskrikandes i motvind på cykelturen till Slottskogen och medan jag strök min tröja och vispade sockerkaksbottnar för allt jag var värd tidigare på morgonen. En av låtarna jag inte hört förut, Baby Jesus, sjöng hon rätt in i mitt hjärta och alla andra låtar tog mig tillbaka till alla dom gångerna jag lyssnat på dem under året som gått. Jag tänkte tillbaka till alla bussresor med blickar över ändlösa fält på väg till Särö och pojken jag älskar, till alla avtrubbade förmiddagar med en natt utan sömn bakom mig och tillbaka till alla kvällarna när vi var ensamma på mitt rum, Regina och jag, med mig uppkrupen i min säng med tända ljus framför mig och med mörkret dånande utanför. Jag var tillbaka till alla dom gångerna hon har satt färg på min vardag.

Efter bara några minuter började det regna, ett lätt Fiskebäckskilregn som Hugo nog hade tyckt om. Sen tog det i med styrka så jag fick dela regnponcho med Erik och stod och kikade ut genom ena ärmen och försökte att inte släppa henne med blicken.

På hennes My Space-sida står "drumstick on chair" som ett av instrumenten hon kan spela. Jag fick se det helva live. XD

Allra sist spelade hon Samson, den första av hennes låtar jag någonsin hörde, den är på nåt sätt för alltid kopplad till min bild av Linnéplatsen, måste ha hört den där någon gång. Jag trodde inte att det var sant när hon gick av scenen.

Tack, Regina.

Sommar

2007-07-13T23:01:00.000+02:00

Kom på mig själv med att referera till den varma tiden för några veckor sedan som "i somras". Men idag sprack molntäcket upp! (i likhet med i måndags lite efter klockan sex... X)

Var i Malmö igår och hälsade på alla dom som jag kallar mina syskon numera och råkade missa sista tåget hem xD Så jag sov hos min moster, fast pratade med henne halva natten först. Hon är bäst <3

Idag lyckades jag fastna först i Lund, sen i Halmstad varifrån jag tog buss till Falkenberg osv... lycklig som fasen över att äntligen vara framme skyndade jag mig sen till Bergakungen där jag mötte upp med Sabbi och allt var sunshine och bra. Hade massa tid över så vi gick i solen och åt glass och blev besvärade av en kort man i trollkarshatt. Sen var det plötsligt fem minuter kvar så vi hann knö in att köpa popcorn och gå på toa innan klockan blev halv och biljettgubben meddelade att vi befann oss på fel biograf.

Så vi impulssprang till spårvagnen, som vi missade, när jag kom att tänka på att jag faktiskt tog mig dit med cykel. Idé tändes, och några minuter och bara ett mycket kort panikanfall (MINA NYCKLAR ÄR BORTA!! ... oj där var dom, oväntat nog i min ficka) senare susade vi fram längs avenyn på min lilla cykel med ett krampaktigt tag om väskorna och popcornen lämnade bakom oss eftersom de ansågs vara överflödig last.

Efter en del "får man cykla på trottoaren?" "okej jag svänger väl ut här då" och "rött ljus... men det gäller säkert inte oss" lyckades vi ta oss fram till Biopalatset och knö oss in i den becksvarta biosalongen lagom till att Harry satt på sin gunga och fick psykos illustrerat med fina filmklipp.. Våra platser var tagna så vi slog oss ner på det högsta trappsteget och njöt av bra film. Lite synd på popcornen, bara. :D

Playing with matches

2007-07-04T13:15:00.000+02:00

Mer än vad jag någonsin skulle kunna fylla den här bloggen med har hänt sen sist, men det är okej, för den är inte längre min sista utväg om jag har en massa saker inuti som behöver komma ut. Frågan är om jag ens vill blogga just nu, så se fram emot åtminstone en sommarpaus, men det viktigaste är att allt har blivit bättre.

Nu ska jag åka iväg till Kungsbacka och hälsa på min söta Hugo som jobbar där och sen ska vi till min syster och hennes barn som ska få ärva min (... brors) Gamecube. Hoppas ni älskar regn. ^^

Sommartomtar

2007-06-21T19:17:00.000+02:00

Hahaha, apropå välanvänd blogg. Lovet har rullat på så bra att datorn har fått stå avstängd av bara farten. Men lite skrivet då och då ska jag nog lyckas prestera.

Nattpromenader, mycket bad, jordgubbar, bak, trevligt folk, filmkväll, badmintonmatcher och degning har prytt mitt sommarlov hittills, och imon åker jag och Hugåw till Fiskebäckkil och firar regning midsommar. Nästa punkt på programmet är Ystad där jag ska vistas nästa vecka. Det ska bli intressant.

Har nog inte så himla mycket mer att tillägga. Allting är ganska bra. Jag är trött. Sömnbrist.

I just need to know you'll be there

2007-06-16T18:56:00.000+02:00

Det är lov, skolavslutning var ett perfekt avsked med jättemycket goda kakor, stämningsfull musik, en halvdum picknick i regnet på Saltholmen där vi tillochmed hann bada de tio minuterna solen kom fram (och jag glömmer aaaldrig när Johannes skulle få på sig Stephans badbyxor X) och senare Lost-tittning och allmänt mys hos Hampus. Jag köpte dessutom Pucko för 5,90 vill jag minnas. Den var god. Ingen fick smaka. Maha >:3

Ägnade mig sedan åt den årliga totalrensningen av alla gamla papper och skolgrejer och passade på vägen på att städa och göra om på mitt rum och hitta gamla dagböcker. Underbart att ha fått avstånd till dåtidens jag. Och underbart att jag inte har personlighetsförändrats alltför mycket.

Det har varit varmt och härligt, nu regnar det. Och jag är förvirrad. På ett sätt är jag precis där jag vill vara. Å andra sidan är det nånting som kliar inuti, och det känns som att det är någonting som behöver förändras. Är det dags att säga adjö till månaderna som gjorde mig så lyckliga? Jag kan inte annat än stirra oförstående när det är vad nånting inuti mig säger till mig att göra. Jag kanske bara har ätit nåt konstigt. Eller så. Damn. Hoppas det här går över.

Någon har målat himlen i lila och rosa, för vår skull

2007-06-12T22:42:00.000+02:00

Ikväll tog jag avsked från Lili som ska till Vietnam, vi var på brunnsparken, båda med för stora collegetröjor och med saltvatten i håret. Jag tog också avsked från historian och engelskan och allt som är skola och skåp och instängdhet. Efter att under dagen ha kollat på Lolitaklänningar (och hittat en awesome), fått insikter om Lilis högstadieklass, planterat jordgubbsplantor och satt fjärilar att vakta dem, träffat knäppa kattungar och blyga kattungar och söta kattungar, blivit kittlad i armhålan, plockat blommor längs en sommaräng, badat i havet, smidit bussplaner och pratat nostalgiminnen är jag ganska så slut.

Men det kändes som att den här dagen behövde dokumenteras och att den sömnlösa tiden medan det ännu inte är riktigt mörkt lika gärna kunde läggas på ett inlägg.

Det känns som att det är mycket jag vill dokumentera just nu, och jag behöver skriva av mig allt som rör sig i mitt huvud. Känner på mig att bloggen kommer bli välanvänd den närmsta tiden. Imorgon är det skolavslutning och sedan hägrar frihet, bara kantad av en lätt rastlöshet över att inte ha ett jobb, kunna slita i sommarvärmen, använda energin som tumlar omkring i en, göra rätt för sig, ha pengar till allt som händer.

Men den här sista sommaren kan jag koppla bort känslan som smyger sig på allt mer, för vuxenlivet närmar sig, åtminstone ansvaret och känslorna det medför, och så snart jag är arton är det slut på lojheten, då ska det hända saker, det är i alla fall vad jag tänker kämpa för. Den här sista sommaren ska jag lägga energi på andra saker, på att leva varje sekund, på att göra allt det man har lovat sig själv under året som gått.

Nyår borde inte vara mitt i vintern. Jag tycker nya år börjar i och med att sommaren börjar, eller möjligen med att den tar slut.

Staden, konserten, legenden

2007-06-10T19:10:00.000+02:00

"Se och lär"-bildtext: till vänster kan vi se Johan bli ägd av just nu okänd anledning medan vi till höger ser två flummiga tjejer göra det välkända VÄSTKUST-tecknet som symboliserar och var deras hjärta och brevlåda bor.

Just nu känns de avlägsna, och inte bara en vecka sedan, de späckade dagarna med najtarna i Stockholm. Det var saker på gång hela tiden, så jag har bara random fragment att dela med mig av (visst är det konstigt hur vissa saker envisas med att fastna medan andra inte gör det?), så här kommer det.

Vi åkte tåååg mot Stockholm i samlad trupp och hela tåget tittade konstigt på Ockes PSP som gjorde roliga Loco Roco - ljud. NOOOI! Bo fick vi göra hos Zippan [Sebastian Zipan Zetraeus, snel stockholmare och stolt GAYmer (ibland) som även är Sony-bitch och därför äger en helt äkta PS3:a (den ser ut som ett våffeljärn)] vilket blev trångt men mysigt, speciellt i Zippans rum verkade det som, men jag har bara andrahandsfakta på det... tyvärr... eller kanske inte.

Machinae Supremacy konserten var det artonårsgräns på. Zippans konstige kompis på D [konstig kompis på D, pratade oavbrutet om hur mycket han hade druckit och om olika spritsorter. Är nog snäll egentligen] gjorde storartat förstaintryck genom att säga till Lili, "du ser ut som tolv". Vi försökte inte ens komma in utan sålde biljetterna till en skum öronproppskille (vi tjänade hundra spänn! X) och utforskade sedan stan lite och gick på bio. Vi missade i alla fall Nigganigganigga låten, vilket är ett klart plus.

På morgonen väcktes man av att solen sken in i rummet och att Zippans bror [Lukas, estet som är grymt bra på piano, har varit på två Reginakonserter, gillar att spontankrama folk och att ta kort på sina naglar] spelade världens ballaste Final Fantasylåt på piano. Det räckte för att vi så smått skulle gå upp i atomer, men morgonen hade bara börjat, för sen drack vi te och åt vi Johans asgoda omeletter ^___^

Zippans väckningsteknik var något våldsammare än Lukas.

Dagen gick åt till picknick där vi träffade en annan Zippankompis, [Björn, lång friidrottare som gillar FF 7 och mat; har blivit portad från en "ät så mycket du vill"-buffé] och till Cajbertawn som oväntat nog gick asbra för mig :3 AMV Hell blev även legendariskt den kvällen, vill jag minnas.

Sen vare Play!-dag! Strålande solsken gjorde att vi gick omkring på stan och utforskade en matmässa och ett jordgubbsstånd. Köpte Min Granne Totoro på Sci Fi-bokhandeln, som jag för övrigt fortfarande inte har sett, dåligt. Sen träffade vi Hana [Hana, jetesnel stockholms japanska. Går rykten om att hon har gift sig på ett forum] och senare också Iller och Angelica på Bamboo Palace (SUSHIBUFFÉ ^___^ Zippan ägde alla på att äta men slog inte sitt förra rekord på 42 sushibitar)

Själva Play var underbart men fyllt av låtar från spel jag inte kände igen. Hade velat ha mer som jag kan relatera till men det är väl svårt med tanke på min ganska så udda spelsmak. Farao, någon? Synd med så många låtar från förra året också. Annars, BÄST ^^ Gäller också för signeringen efteråt... (Johan var manlig tillsammans med Arnie Roth etc.)

Efter det hann vi väl mest med en till runda cybertown (jag kom TREA! bara Zippan före mig av dom jag kände) och en massa flum innan vårt tåg gick tillbaka till Göteborg. Once upon a time är ett bra tågspel. Lite mycket oklarheter den här gången kanske, men sagan om kannibalön och den talande kaninen blev ju riktigt bra XD

AJ MISS IT! Blir det inget Play! nästa år ska i alla fall stockholmarna hit. Just det.

Och allting går i bitar (för sista gången)

2007-06-04T10:54:00.000+02:00

Snubblar upp ur sängen, fortfarande med minnet av hans hud i bakhuvudet, kan inte äta något, hoppas på att datorn vill som jag idag.

Sörjer en sekund på dörrtröskeln, alltid när jag först får syn på stället där mitt liv var sparat på en hårddisk förr, nån har tagit ifrån mig det nu, hoppas på att det hittar tillbaka till mig mycket snart.

På sockerdricka lindas själen in i formuleringar kring drömtapeter och intvinnade nervtrådar, de vet alltid hur de ska få mig att må bra. Bokar en biostol, trillar in på Way out Wests hemsida och inser att ja, jag måste gå, Regina Spektor ska spela Samson med bara hon och ett piano på scen och det liksom spritter till i hela kroppen och jag ska bara hitta någon att gå med så bokar jag eller så går jag bara själv.

Någon som vill uppleva en livsdröm med mig?

Raymond och Maria i bakgrunden, kan fortfarande inte äta, två timmar kvar till historian. Allt om Stockholm kommer, och tro mig, det är värt att väntas på.

I'm burning

2007-05-30T22:54:00.001+02:00

Jag ser verkligen fram emot den här helgen. Väskan är packad, och jag är triggad till max. Allt som kan gå fel gick fel i morse och det dåliga humöret fick leva ut sig och dö ut innan badmintonträningen var slut.

(den sista träningen för säsongen för övrigt, det gick så jäkla bra, nästan alla som jag tycker om var där, skrattade, spelade med hela jag, och bara Ramtin ägde mig)

Så Stockholm kan inte bli annat än bra, och funkar inte MaSu hittar vi på nåt annat. Play är alltid där. Och sushi. Och allt folk.

Och vem behöver sova under sommarnätter?

Krissie är här och är allmänt bäst. Hon bodde hos oss ett år när jag var tolv och hon var min största idol. Ska prata gamla minnen med henne innan det är dags för sömn. Och sen gäller det.

Winter just wasn't my season

2007-05-29T11:10:00.000+02:00

Skolveckorna och helghändelserna pockar på, gaddar ihop sig och bildar en kapplöpningssträcka ner mot friheten. Ska det fortsätta så här kommer antiklimaxet att bli totalt.

Ellen ska tackas för ett underbart spek. Och alla som var där, också. Najten var också sjukt bra även om jag blev mobbad för mina drömmar och min oförmåga att hitta powerknappar. Dessutom saknar jag Sabbi, jättemycket, och hon har bara varit borta i en vecka. Det är stört hur man växer ihop sådära ibland.

Funderat på fåfänga efter nånting jag läste på stan igår. Vad är det fåfängaste man gör? Att ta kort på sig själv hamnar högt upp i topplistan. Kanske är det fåfängaste som finns att tro att man har någon som helst betydelse i det stora hela. Att ens liv faktiskt har en mening (apropå Tobias inlägg). Ur den synpunkten är religion något av det fåfängaste som finns, religion, tanken om att den största och mäktigaste varelsen av dem alla existerar och har något som helst intresse i hur man klär sig och vilka syndiga tankar man tänker.

Så har vi ju alla de där sakerna man gör för att känna sig bra eller vacker. När man väljer fåfängan, bitterljuv lyckokänsla, framför bekvämlighet eller samvete. Hade älskat att fördjupa mig i ämnet, men nu måste jag se till att catcha färjan och hinna till engelskan i tid.

Cykel är min kompiis.

Någon gång i framtiden

2007-05-21T20:41:00.000+02:00

Det börjar närma sig sommarlovet ~

Jag har blivit regnig och köpt vinbärsbuskar och tränat mixed och skaffat en cykel (som är blå och fin och jättebra) och tävlat i Alelyckan och läst klart en fantasybok som var konstig och haft på mig mitt sommarlinne och drömt om andra världskriget och haft skräckfilmskväll som inte var läskig solat på min gräsmatta och varit på bio och gått hem i skymningen.

I skolan bestämde jag mig för att den resterande skoltiden skriva arbeten om gräsänders beteende och om Afghanistan. Det kommer att förändra min världsbild.

^____^

Glitter och syrenbuskar

2007-05-14T20:30:00.000+02:00

Säger bara: MINA BEN. Ont. Aj. Basic saker som att luta sig på ett ben för att ta av sig skon går inte. Och det är inte ens imon ännu...

Vaknade imorse (alltså det måste vara ett av de tråkigaste sätten att inleda en mening på, men however...) av att allt var rätt jobbigt. Det hände bra saker under dagen och jag skrattade och sånt men det var inte bra som i, BRA. Kunde inte förstå vad som hänt. Funderade på att stanna hemma och dega istället för att träna. Orkade inte. Inte förrän jag hittade mig själv i ett ovanligt intensivt drop-stop-smash-pass fattade jag vad det var med mig egentligen. Abstinensbesvär.
Inte tränat sedan i onsdags.

Therese och jag har jobbat jättemycket på våran picknick och beordrat folk att göra en massa saker. Regeln är att man får komma om man tar med maaat :3 Hoppas bara det blir väder nån dag. Jag ska tävla i helgen! Gothenburg Open. Hemskt vad mycket jag hade inplanerat helt plötsligt. Men det löser sig nog. Enligt Melo är jag och Tomas helt chanslösa i mixed. Men vi har säkert kul ändå XD

Dessutom stod vi och lekte med rosa körbärsblommor som hade ramlat från träden på lunchen, det var mysigt. Imon ska jag prata om 1984 på engelskan. Meh. Engelska.

The Flying Spaghetti-Monster

2007-05-13T15:32:00.000+02:00

Har varit otroligt produktiv sen sist. Varvat Phoenix Wright 2 och läst ut The God Delusion... okej där tog det slut xD Jag kanske har för höga tankar om mina prestationer med tanke på att jag till exempel failade i att skaffa cykel. Men det kommer, tar bara lite tid. I helgen var jag i Ulricehamn hos Elle och det är en liten bit paradis där ute, allvarligt. Först var vi i Göteborg och jag fick se henne shoppa sönder sig igen (det är ett sant nöje varje gång) och sen åkte vi hem till henne och jag fick träffa hennes megasöta hund och sånt. Plus att vi red ut i skogen, amagad, måste ringa Alice och fixa så att vi kan rida snart igen, det var helt underbart.

Så ödet förde mig ännu en kväll ihop med människor som ser på Eurovision song contest. Vad kan jag göra? Jag var ju gäst och tvungen att vara artig och ta seden dig man kommer och... Det var ganska kul, hur som helst. The Ark var pinsamma, speciellt sångarens byxor och hans åktur på den snurrande yin och yang-plattan. Jag älskade Frankrike, i alla fall deras springa på stället-dans. Ungern var de enda som var någorlunda "bra". Ukraina var bäst (sångaren var utklädd till förskjuten discotant) fast det egentligen var bakgrundsdansarna som var underbarast. Jag ska öva in deras dans framför spegeln ikväll...

Jag SKA inte se det igen, jag LOVAR XD

Elle är snel and so is next week, bara två dagar i skolan! Sweet! Funderar på att få ihop lite folk och titta på högvis med skräckfilmer. Jättestor Picknick med Therese är redan spikat. Lomg ^^

Tänk dig att följande text lutar år vänster

2007-05-08T19:59:00.000+02:00

"Conscience is an inner voice that warns us
that someone may be looking."

Har sträckläst the God Delusion. Inte helt klar än, men fasen vad den är bra. Fler borde läsa den, den väcker medvetenhet på ett ganska brutalt sätt. Oroväckande likt genusveckan; inget nytt egentligen men oh så kallduschaktigt.

Det roligaste vore om man skrev en bok som Richard Dawkins the God Delusion med samma argument som övertygar folk totalt och sen i slutet skrev "äh jag skojade bara jag är faktiskt lite lagom mysigt kristen och du är egentligen bara en del av ett experiment"...

Eller så har jag morbid humor.

Imon ska jag skriva nationellt matteprov, och på torsdag ska jag trösta mig själv genom att köpa en cykel. I natt kommer jag drömma mardrömmar om mig själv som sitter och skriver ändlöst med kryss på ett rutat papper.

Jag skrev ett tal i mitt huvud idag igen. What the heck?

Computer says nooo

2007-05-07T20:24:00.000+02:00

Tröttheten segar omkring med min kropp, jag måste duscha och har tusentals viktiga saker jag borde göra, men orkar inte ens göra en mental lista av dem så det får vara som det är. Anledningen till min seghet är att jag spelade Farao halva natten igår, jäkla knarkspel, men det är ju så BRA <3

I helgen har jag lekt med Sabbi, vi kollade på Hey Baboriba och Little Britain tillsammans, hej vadå stört. Kollade också i ett gammalt fotoalbum hon fått av mig vilket var fett med nostalgi. Shoppade med Lili vilket som vanligt gav upphov till högvis med flummiga/intressanta/givande idéer och tankar, sedan åt jag björnbärs och bananglass som visserligen var väldigt god men gav mig ont i magen.

Hugo förgyllde resten av utrymmet som ger en andmöjlighet mellan veckorna. Så får man nog inte se på saken men hursomhelst. Vi var ute och sprang tillsammans (och han ägde mig bara lite), gav slängkyssar en helt ny innebörd och vandrade på Safjäll och matade ankbäbisar. (som egentligen är änder jag vet men shhh) Dom åt ur min hand och pep jättegull.

Idag gjorde vi stort framsteg på träningen, offensivt utfallsgojs som vanligt MEN vi fick använda både rack OCH bollar. Helt otroligt, vi gapade lite i chock allihopa. Det gick ganska bra. Vi är så tuktiga <3

Skolan tycker om mig ganska mycket. Dvs, den gör inte så mycket elakt. Bara Matte C - nationella snart. Hoppas på små nervskador, så att det äntligen är över sen. Det händer så mycket nu! Jag hinner inte ens med. Jag hinner inte ens blogga. April månad var sorglig. Har bloggat så lite att jag inte ens hunnit berätta om min monstertröja. Alltså, jag har en monstertröja. Okej. I helgen ska jag träffa Elle! Råoulig. Det var nog det för idag.

Apropå Chuck Norris

2007-04-25T21:10:00.000+02:00

Fuyuko Abe doesn't get fat
- the people around her are getting thinner

Apropå att våran japanskalärare är söt och jätteflummig och gravid, och att nästa gång kanske är sista gången vi någonsin ser henne!!

(note to self: avboka handledarkursen jag med så mycket svett och tårar bokat in, japanska är viktigare)

Lili och jag har kommit på att vi är grymma på japanska. Vi kan nästan sjunga hela låten läsandes hiragana nu. Och kanji funkar nog. Efter en sommars pluggande eller två.

Vi kidnappade Hugo med en svart Saab och sneakiga ninjas och en vit kanin som sålde limånad. Sen hade vi picknick vid idylliska snäckestrand innan det blev födelsedagsfest hemma hos Hugo. Bilder kanske kommer. På söndagen tog jag bussen ut till Skogen (fatta att jag har gått av på hållplatsen SKOGEN) där jag träffade Tomas och hans megasöta burmakatt som bestämde sig för att stirra på mig resten av dagen, och så kollade vi på Little Miss Sunshine, som var jättebra. Stördare helg får man leta efter.

En lite sorglig nyhet är att vi har begravt Pygmalion. Det var vatten över huvudet. Men som dom säger, vi har lärt oss en massa. Och nu ska vi bara leka på draman ett tag framöver. Dessutom har jag fått djupa filosofiska insikter. Visst låter det djupt? Och jag har köpt en ny tröja. Och blivit småsjuk, vilket är ganska mysigt för då är det lite lagom synd om en utan att man måste hosta upp en massa slem.

Läser också en väldigt bra bok, The God Delusion. Det ska jag nog fortsätta med, typ nu.

I hear teardrops on the pavement

2007-04-18T12:30:00.000+02:00

Jag har varit mycket produktiv idag. Suttit i solen och pluggat kanji, läst ut the Music of Chance, bokat tid till en handledningskörskolegrejs och fixat en del som är hemligt än så länge. Och klockan är bara halv ett. Underlig känsla med en onsdag och ingenting kvar att göra. Kanske får ta mig ut i solen helt enkelt. Hade velat springa, men mina ben skriker åt mig att inte påfresta dem mer. Hoppas det funkar att träna ikväll. Men brukar de inte säga att träning är det bästa mot träningsvärk?

Badade i helgen! I en sjö. Och så har jag blivit av med min plånbok. Det är nog allt som är nytt just nu. Mer har jag inte att komma med, utom en lång utläggning om mitt namn som ni kanske egentligen inte vill höra men here goes: i Tyskland är Laura ett vanligt namn, vilket räcker för att inte vilja bo där. I Sverige får man ofta höra att man borde vara mörkhårig när man heter som jag. Å andra sidan är det ett perfekt namn eftersom typ ingen heter det men alla känner igen det, vilket gör att man slipper "Luaurua sa du? Stavar du det med x och tre w?"

Internationellt är det väl i allmänhet ett helt okej namn. Utom i USA. I amerikanska serier är det alltid någon tillfällig biroll som heter Laura, en biroll som antagligen är ganska slampig och som med väldigt stor sannolikhet kommer att dö. Någon som också ofta bär namnet är "den andra kvinnan", hon som har förfört huvudpersonens man och tvingat honom till otrogenhet. Lauras är tydligen till och med slang för trosor. Dessutom behöver jag väl knappast påminna om vad George Bush's fru heter.

XD Älska era mördarsniglar.

Like one thousand spoons when all you need is a knife (or at least a spork)

2007-04-12T19:42:00.001+02:00

Det här, mina älskade vänner, är en kärleksförklaring. De senaste dagarna har jag skrattat, flummat, lekt mig igenom. Jag har aktivt deltagit i allt och inget. Man kan misstänka droger, spekulera kring vissa piller, många skulle säga att det är våren eller skylla på hormoner, jag skulle kunna tro att det är mentala mekanismer som satt igång att förtränga allting jag läst i 1984. Jag vet inte vad det beror på, men jag vet vad det här är; en kärleksförklaring till livet.

Ikväll blev jag förtrollad. Ikväll blev Johanneberg min lekpark och Chalmers min liggande klättervägg i strålarna av solen som höll på att gå ner. Ikväll kunde ingenting gå fel. Och det som bara skulle bli en springtur...

...

Just det, lovet:

Plus att Lili och jag varit söta påskkärringar (aka "bambatanter som... gjort fel") och delat ut lyckokakor med lappar som förmedlat folks öde.

Ödet säger:

Den här lappen heter Herbert.

Om du skuttar omkring idag kommer någon att lägga märke till dig.

Var extra manlig idag, svälj inte när du äter.

Ödet vill ge dig kaka.

(har ni fler, lägg in dom som ett påhopp, jag minns inte alla exakt X)

Hohoho

2007-03-30T17:30:00.000+02:00

Precis när entrédörren gick igen bakom mig och påsklovet hade börjat så gick solen i moln.

Fast jag är ganska glad ändå. Vi fick påskgodis i entrén idag! Och kinderägg som man fick leta. Shahin hittade ett åt mig, och jag fick en mullvad. Den enda som var coolare var Lisa som fick en hårig apa, och kanske Camilla som fick en bil. Dessutom var Lili och jag jättesmarta på fysiken, det var en omvälvande upplevelse.

Imorgon ska jag högskoleprova, och på kvällen är det nite hos tvillingarna ^^ Efter det firar Elle sin söta lilla födelsedag (oj vad liten hon är) och sedan ska jag klänga mig fast på Hugo och inte släppa honom förrän skolan tränger sig på igen. Vi träffas alldeles för lite, allvarligt. Långa promenader med picnic och en massa bra filmer är hursomhelst inplanerade. Kanske en sväng upp till fiskebäckskil och en del vänner att socialisera med också. Sedan har jag lovat att träffa Sabbi och Tomas och en massa människor men det löser sig säkert.

Och på måndag tävlar jag påskcup ^^ Det ska nog gå bra. I och för sig blev jag ägd av en av de nya tjejerna i onsdags, men yehyeh, som Therese kanske hade sagt.

Och nu... bilder :3

Faschiiit

2007-03-26T20:48:00.000+02:00

Det har blivit vår! Jag har fyllt stor! Men viktigast av allt; facit.

För guldfiskar har faktiskt rätt bra minne, Einstein hade överlag bra betyg, en tand i cola blir bara lite brun, eskimåerna har knappt fler ord för snö än vi medan samerna har otroligt många, vi använder då och då större delen av våran hjärna och det var bara några som trodde att jorden var platt.

Men Hitler var vegetarian. I alla fall större delen av tiden (det sägs att han fuskade)

Så, nu ska jag försöka undvika att utsätta er för vad min uttråkning under tiden jag är sjuk kan resultera i någon mer gång. Och istället kollapsa av trötthet, ja! Sovmorgon imon dock, och inga lektioner bara projektredovisningar ^^

Helgen var ju som ovan nämnt inte alls långt ifrån hur bra som helst. Berättar om det nån gång när jag kan ladda upp bilder till. Mau. Det är vår.

Lavbåombing, igen =D

Pannkakor är dyrt mind you

2007-03-19T18:13:00.000+01:00

Trodde du att...

¤ guldfiskar har 3 sekunders minne
¤ Hitler var vegetarian
¤ eskimåer har ohyfsat många ord för snö
¤ bambi är ett rådjur
¤ vi bara använder 10% av våran hjärna
¤ man innan Columbus tid trodde att jorden var platt
¤ om man lägger en tand i cola så löser den upp sig inom ett dygn
¤ Einstein var dålig i skolan

så tycker jag du borde besöka http://www.faktoider.nu/index.php

Man gör så mycket vettigt när man är sjuk XD Imon ska jag nog till skolan igen.

Bara en av ovanstående är rätt btw. Någon som vågar gissa vilken?

Så det kan gå

2007-03-17T10:05:00.000+01:00

Sitter i Nyköping med huvudvärk och feber och försöker övertala folk att jag är frisk nog att åka hem. Ja, ni hörde rätt, inget Rom för min del inte. Min hälsomässiga status imorse var inte direkt på topp plus att det visade sig att mitt pass låg kvar hemma. Så det blev bara till att snällt lägga sig i den stora mjuka dubbelsängen igen och känna hur allting blev större och mindre och rosa och smultrongult och blekgrönt.

Feberdrömmar ftw. Men jag kanske får ta ett tåg idag. Så kan jag komma hem och vila upp mig. Allvarligt talat är det ganska skönt att det blev så, men det är nog bara för att jag inte riktigt fattar vad jag missar. Wiii bergochdalbana. Men vet ni, Italien blir det ändå nån gång, när jag är lite mer frisk och lite mindre oklartänkt.

Spleesh

2007-03-12T22:00:00.000+01:00

Det händer en massa nuförtiden. Det håller på att bli vår, och jag blir allt lyckligare för varje dag solen syns. Jag kan inte svara för om tio minuter, men just nu är jag en väldigt nöjd jag.

Dexter är för övrigt en väldigt bra serie. Dessutom är det Wii-dag i övermorgon. Johan har varit lite otursam, men det är okej för jag helsar på honom på Sahlgrenska. Och tar med godis. Godis är bra. Jag har inte spelat Twilight alls. Till helgen åker jag till Rom. Och helgen efter fyller jag stor. Jag ska bara mysa sönder.

Don't complicate it by hestitating

2007-03-04T19:32:00.000+01:00

Tadaaaa... det har gått en massa tid väldigt fort, men jag är en helg och en massa insikter och beslut rikare sedan sist.

Till exempel: gammal vänskap rostar aldrig. Träffade gamla gänget i fredags och myste sönder. Fasen vad jag fortfarande tycker om alla så himla mycket ^^

Och: Jag ska bli jätte-träningsambitiös nu. Det vill säga, jag ska komma på varenda badmintonträning och ska faktiskt försöka mig på lite utfallssteg trots allt. Nu har jag till och med en badmintonbag. Imon ska jag dessutom kosta på mig ett nytt grepp. Hejdå skabb!

Dessutom: Jag trivs inte i att klä upp mig. Det känns som en annan person än mig själv. Däremot trivs jag utmärkt som katt eller som emoflicka. The question is; vad är "jag" egentligen?

Idag har Hugo och jag varit ihop i ett år. Vi har varit på vernissage och sett the Departed på bio, dessutom var vi på en mysig italiensk restaurang i Linné. Och jag drack kaffe latte. Konstiga saker händer.

LAVVBÅOMBING ^___^

Orangino

2007-02-24T20:39:00.000+01:00

Spek är trevliga saker. Jag är trött. Och kär. Fasen vad jag svävar på moln den senaste tiden då. Dessutom har jag dåligt samvete för att jag inte hälsat på Viggo än. Synd om honom. Får se om det hinner bli nåt.

Lista!

Något jag vill...

hitta i min ficka: en gammal leksak
ha på väggen: nåt som fastnar blicken
köpa till mig själv: något färgglatt
ge bort: nåt som betyder
sälja: gamla böcker och tidningar
leva på: kreativitet
berätta: mina funderingar
skriva en bok om: det som finns i mitt huvud
lära mig: vara mig själv
uppleva: lycka
förändra: världen
göra med mitt hår: fluffa till det
uppfinna: trassellösa hörlurar
skratta åt: allt man får skratta åt (och lite till)
drömma om: Hugo
göra med en främmande person: lära känna
hålla hemligt: mitt deppande
minnas för alltid: det senaste året
glömma bort: mina misstag
slippa se: ingenting

What if God was one of us?

2007-02-22T20:10:00.000+01:00

Jag saknar Austin Powers-filmerna. Det sorgliga är att jag antagligen inte kan uppskatta dem längre. Min humor har blivit alldeles för mogen...

... I can't believe I just wrote that. Men jag tror faktiskt inte att det skulle vara samma sak längre. Eller så har jag bara sett dem för ofta... Dr. Evil är min idol. <3

Jag praktiserar just nu smärta. Tänk er att ha någon hud mot hud (eller åtminstone termojacka mot termojacka) en hel vecka och så tas han plötsligt ifrån en och placeras en massa kilometer bort på en ö som inte ens är en ö. Det känns onaturligt. Och tomt.

Men trots det och trots att det snöat just när jag började få vårkänslor försvinner inte faktumet att allt är väldigt bra just nu. Jag menar, jag har just varit och simmat med världens bästa Sabbi (vilket inkluderade mycket bastu), jag är klar med högen av filosofi som länge hotat komma fram från den förträngda platsen den intagit, min katt (den snälla) sover i mitt knä (och den är varm och mysig) och imon är det fredag. ^___^

Back on track

2007-02-18T20:37:00.000+01:00

Fasen vad jag behövde det här sportlovet. Fasen vad underbart det var. Och jag måste bara säga att

JAG ÄR KLAAAAD ^____^

Så, min kropp värker, jag ligger en massa timmar sömn back, men jag har haft en underbar fjällenvistelse. Åkte 11 timmar bil och kom fram till Ramundberget, varefter jag trött och livrädd övervägde om jag inte borde springa tillbaka hem direkt. Sen fick jag varm glögg och vindruvor inne i mysig stuga så blev jag glad igen :)

Veckan featurade en massa massa utförsåkning, jag fick gå i skidskola och lära mig hålla stavar, sen åkte jag Ravinen och ramlade rätt illa och fick hasa mig ner sista biten. Så jag gav mig fan på att klara den, och fem dagar, en massa svart piståkning, en puckelpist och lite lössnö och skogåkning senare klarade jag Ravinen perfekt ^___^ Jak er så tuktik!

Vi försökte också åka längd en dag. Aldrig fattat varför alla hatar det så mycket, det verkar ju skitmysigt. Efter en 2,5 km runda där jag fick krypa upp för en backe (ja, det såg förmodligen roligt ut) insåg jag varför. Men jag har i alla fall självdistans nog att inse att det inte är längdåkning som suger, utan att det är jag som gör det.

Annars snöbrottades vi (och Hugo gjorde Sälen vilket var megacoolt), jag åkte islandshäst (vilket var megamysigt), drack varm choklad, bastade och badade pool, åt på restaurang och spelade Orangino (som äger!). Fjällsemestrar är bäst.

Hugo också, ifall nån undrar ^___^

Nostalgia

2007-02-10T14:08:00.000+01:00

Det har sina fördelar att vara sjuk ändå. Man hinner med så mycket man skippar vanligtvis. Igår och idag har råkat bli nostalgitrippsdagar. Läst en massa gamla grejer, gått in och kollat på mina gamla lunardagboksinlägg, och då och då har gamla Pink-låtar poppat upp i mitt huvud (skivan ligger för övrigt på i bakgrunden nu, bara så att ni är medvetna om det X)

Faktum är att jag är kär i den där trettonåriga flickan som just hade börjat högstadiet. Allt var på lek, men ändå blodigt allvar. Å ena sidan är det underbart att veta att man har förändrats så mycket sedan man var henne, å andra sidan är det så många saker som jag fått för mig är svåra som var så enkla då. När man tänker tillbaka minns man hur det faktiskt gick att leka sig igenom saker och ting, och så tänker man framåt och inser - varför inte fortsätta leka?

Och då känns det bra ^^

Har just stått i duschen och funderat på manligt och kvinnligt, och på utseende. Stod och studerade mig från olika vinklar i spegeln, insåg att mitt hår ser bra ut från en speciell vinkel, men då ser näsan jättekonstig ut, osv. JA jag är fåfäng xD Men jag har ändå kommit en bit på vägen. Minns när jag var en tolv-tretton år och omedvetet kom fram till att jo, men killar är starka och tjejer... ska se bra ut. Och att det var väldigt nedslående, för helt partiskt, såg man inget vidare ut under den tiden. Kroppen växte hit och dit och gjorde konstiga saker och man kände sig allmänt obekväm. Och även om jag alltid har tyckt om hur jag ser ut insåg jag ju att mycket av det där som är allmänt snyggt - det kan jag inte uppnå. Så... om allting handlar om utseende... vad gör man om man inte uppfyller kraven? Går hem igen?

Ganska skönt att ha kommit ifrån det, tänkte jag ståendes i duschen. Men en ganska bra bit kvar, om man säger så, med tanke på spegeliaktagelserna. Tänk vad underbart när man nått en punkt när man tycker om sig själv lika mycket oavsett hur man ser ut. När en dålig hårdag spelar in lika lite på ens humör som färgen på ens brors strumpor.

Men slutar man bry sig alls då? För om en dålig dag inte spelar någon roll, bryr man sig fortfarande om de bra dagarna? Kan man fortfarande finna nöje i att göra sig i ordning, sätta på sig snygga kläder och bara stråla mot sin spegelbild? Eller drar man på sig första bästa kläderna, rufsar till sitt hår och går ut och möter dagen för resten av livet? Går det att uppnå ett stadie där man förbiser de dåliga dagarna men fortfarande blir lycklig av de bra?

Det handlar ju om vad man vill uppnå, ett harmoniskt mellanting eller hisnande höjder och mörka djup?

Ibland känns det som att jag föredrar det senare. Gör det mig konstig? Drama queen for life?

~

Jag är högskoleprovad! ... anmäld alltså ^^ Dessutom har det konstaterats att jag antagligen är ett medicinskt under eftersom jag inte kan göra pullups trots min nätta (...) vikt. Jag antar att det är så det blir när man sitter inne och läser hela sin barndom. Men jag red faktiskt också, och se, cp-muskler i benen har jag minsann! ^^

*vill sjunga med för full hals men stockar mig och får en hostattack istället*

Inom ett dygn är jag på väg till fjällen med hela Bille-familjen. Snön here I cooome :D~

Twilight Princess

2007-02-08T20:54:00.000+01:00

Den här dagen heter nu oficiellt halsont/Wii/pyjamas-dagen, som traditionellt ägnas åt att försöka sova bort sin huvudvärk, dricka litervis med te, spela Wii och ha på sig rosarandiga pyjamasbyxor. Den ska nu bli svensk tradition (jag menar hey, julafton började säkert inte heller på nåt intellektuellare sätt) så den 8 februari varje år så samlas man hos varandra i pyjamasbyxor, dricker te och spelar Wii ^___^ Man får gärna fejka lite hosta också, och de som känner sig martyriska kan klä sig i svart bara för att minnas hur jag led när jag var förkyld... (kors är överskattade)

Tränade igår, inte så smart med tanke på att jag var sjuk, men damn. Gymning har aldrig varit så flummigt. Men så har ju heller aldrig gymmat med Lili, Maxen och Hugo. Jag säger bara 25-kilosboll... Mina pullups-skills progressar! Dvs, jag kommer faktiskt halvvägs upp nu. Mahaha. Japanska också! Det har blivit rejält mycket svårare, 14 kanji att lära sig till nästa gång, men det ska funka. Om det är något jag är bra på, så vill jag minnas att det är att plugga in saker.

Nu skulle jag helst vilja gå tillbaka till min mjuka soffa och klå den där ridande kidnapparklumpen som jag just kommit på hur man ska äga (det borde ju gå att svärdslåss från hästryggen!?) men istället ska jag nog gå och sova och försöka bli frisk. Så att jag kan masa mig till skolan imon, för damn, till lovet ska jag må bra igen. Inget kan stoppa mig från fjälleeen ^^

~

(Hahaha, typ 5 bloggar jag läst idag har whinat över senaste Grey's anatomy. Jag ska vara ärlig; i början var det spännande, i slutet satt jag bara och garvade åt dem. Det känns som att dom som har skrivit skiten har spelat lite för mycket på vår empati nu, förlåt men jag kan inte tycka synd om Meredith och Derek för dom har faktiskt alla chanser i världen de tar dem inte och jaha men då dör väl Denny då, vad vill ni att jag ska säga? Neh, i längden funkar det inte att sända ett program där alla tävlar om att vara olyckligast. Det blir inte så roligt.)

Grattis det är måndag en gång till!

2007-02-05T21:08:00.000+01:00

Min fysiklärare tycker att jag är uppkäftig! Min bror fyller år idag! Fatta, lilla puttenuttiga i alla tider offret för mina ändlösa krav, mitt enda riktiga syskon, har blivit fjortis! Jag var tvungen att fixa nånting dagen till ära. Och nå, det blev tårta ^____^

Dessutom; jag har chans på att köpa en Wii imon! :O Och Sabbi blir 17 imon, innan mig!! Och det är säsongsavslut på Greys anatomy! Och det är engelska, men Victor har kommit på ett nytt asbra namn åt kursen; Woho, plugga-glosor-på-egen-hand-på-din-fritid 50p. Men det gör den inte helt och hållet rättvisa förstås. Hänga omkring på lektionen utan att göra något borde också få vara med. Hahahaha, jag måste gå och göra något där jag kan vara mindre cynisk.

Du lyckas alltid

2007-02-04T20:45:00.000+01:00

There's nothing better than the person you love.

Except the person you love with ice cream.

25 avsnitt fulla av perfektion

2007-02-04T20:24:00.000+01:00

Lomg lomg! Sista Harry Potter-boken kommer den tjugoförsta juli i år! Harry Potter and the Deathly Hallows, whatever that means. Leeengta~

En era är över. I lördags såg jag och Lili de allra sista nervkrossande, brölframkallande avsnitten av den förmodligen bästa animen någonsin - Ouran High School. Ja, ni hörde rätt, jag skulle faktiskt vilja claima att den är just det - bäst. Det var ungefär när det sista avsnittet led mot sitt slut som jag helt enkelt insåg det, den här animen har allt. Och det är helt otroligt sorgligt att den är över, trots att avsnitten förstås kommer att spelas upp om och om igen...

Ni är fortfarande inte övertygade om Ourans allsmäktighet? Det saknas inget! Det finns söta pojkar på hög, det finns en massa att undra om mellan raderna, det finns flum, det finns seriositet, det finns underbart ritade omgivningar, det finns de särpräglade "what!?"-ögonblicken, det finns en massa knarkiga fester och evengemang, en massa cosplay, överspelade karaktärer, perfekta karaktärer, inga alls slamptjejer, det finns fajtscener, chibiscener, det finns snobbar med i-landsproblem, det finns riktiga problem, det finns en rosa big ben, det finns en rejäl dos incestig gaykärlek, och tänk er liksom en anime som i mitten är ungefär såhär

men som slutar SÅ HÄR

Ouran High School ägeeeer ^_________^

She thought about this irony as she stared back at the moon

2007-02-03T00:27:00.000+01:00

Haha, alltså ikväll skulle bli min softa hemmakväll, slutade med att jag kom hem efter sju, fixade lite god mat, och sedan fastnade på msn tills nu, trots alla goda föresatser XD Det har dock varit en bra dag ändå, så jag ska inte klaga. Och imon ska jag toppa med en promenad så att ingen kan säga att jag inte har varit soft och duktig.

Jag är numera nybliven filosofistuderande, vilket är ganska så underbart, ständigt sökande efter någon form av livsuppfattning som jag ju är. Min senaste aha-upplevelse kom i samband med att min filosofilärare (som helst hade velat ha en hel kurs med bara källkritik) förklarade att människan faktiskt inte är skapad för att ha insikt om döden. Att vi vet att vi ska dö fuckar allting litegrann, så utom att vi då äter och bajsar och förökar oss som ju är grundinstinkter så har vi också behovet av att hela tiden avleda oss själva, för att komma undan från tanken som vi inte klarar av att hantera; tanken om att vi ska dö.

Så har jag haft verkligen LÅNGA msn-konversationer. Jag är livrädd för alfalfagroddar, och för att bli liberal. Dessutom vill jag ha te, nu. Det ska nog gå att fixa.

Hicka inleder supertraumatiska...

2007-01-29T20:21:00.000+01:00

En mycket vis människa sa en gång att allt går att argumentera för, bara man säger rätt saker. Min engelskatext ska övertyga folk om att aldrig mer ta på sig strumpor av samma färg. Den kommer att äga, bara det att jag nog skriver den imon, till exempel på lunchrasten. Och jo! Shahin hade giraffstrumpor på sig idag.

Jag skrev klart hela akt 2 av Pygmalion igår! Pygmalion är vår pjäs, som är äkta projektet som kom upp för att alla hade dramaabstinens, och just nu ser det riktigt bra ut. Jag ska spela tant, dvs. Higgins mamma som är värsta dissig, och Agnes ska spela Eliza och Lili killen som blir kär i Eliza (tyvärr tror jag att Agnes är längre än Lili...) och idag fick vi en ny Higgins också, Victor, som visade sig mästerlig. Erik som Pickering kommer också att bli succé, så jag tror på den här idén. Ny motivation till att skriva manus, med andra ord.

I'm not quite sure yet, men det kan hända att min japanresa blir uppskjuten till typ sommaren. Jag försöker för tillfället framgångsrikt att intala mig själv att jag inte kommer att gå sönder av längtan innan dess. Men istället blir det skidåkning på sportlovet, vilket inte är helt fel det heller, framför allt när det är med Hugo; nästan en hel vecka, tillsammans! Ska bara få tag i ett par pjäxor så blir allting jättebra. Despite den lilla detaljen att mina skidåkningsskills endast bottnar i lite flum i Ulricehamnsbacken... det blir nog bra ändå XD

Still calling love by your name

2007-01-28T17:30:00.000+01:00

Jobbletandet har blivit nedprioriterat den här helgen. Det kanske inte är så bra... ska försöka återgå med förnyade krafter sen när det är ny vecka och allt.

Sabbi är en helt underbar människa. Det är helt otroligt hur bra vi går ihop. Vi träffades i helgen och lagade mat, bytte musik, pratade i flera timmar, färgade mitt hår och introducerade henne för Ally McBeals underbarigheter. Så hm, Sabbi om du läser detta, tack för att du finns! ^^

Badmintonade med Tobias, Victor och Tomas idag. Himla kul, och jag blev rejält trött i slutet. Kan dock inte smälta hur dåligt jag spelade. Kan inte heller smälta hur min prestation hänger så tätt ihop med mitt självförtroende. Ingen bra grej. På vägen hem hamnade jag och Tomas i värsta diskussionen där han till slut vann genom ett argument som inkluderade kanelbullar som jag fortfarande inte riktigt förstår vad det hade med saken att göra. Och jag ska inte lära mig dricka kaffe.

Kom i alla fall hem, kände mig allmänt nere och tröståt riskakor, god knows why. Borde skriva tiotals sidor Pygmalion till våran pjäs imon, ska försöka men det tar emot att göra nåt vettigt alls just nu. Men jo! Har kommit långt i Phoenix Wright iaf :D

Btw

2007-01-25T21:48:00.001+01:00

Jag måste bara lägga upp dagens gulligaste också, av Tomas:

"Det finns tre sorts människor, de som kan räkna och de som inte kan"

Korthårig

2007-01-25T21:43:00.000+01:00

Jag skulle just skriva min mejladress, och höll på att skriva laura_knark@hotm... Frågan är, HUR skadad är jag?

Ironiskt nog var det första min frisör frågade mig när jag klippte mig idag: "Oj, har du klippt dig själv?!" Sedan gick han och fönade sig själv på magen, och såg ut att njuta av det. Ja, jag hade betänkligheter när jag genomförde det här, men klippt blev jag.

Min mamma blev nöjd, likaså min bror. Shahin har sagt att han inte kommer hata mig för all framtid. Är det ett gott tecken?

Jag tror det. Jag tror jag ser lite mer... seriös ut nu. Kanske XD

Hursomhelst har jag letat asmånga jobb idag också. Allt från ålderdomshem till förskolor, och från matbutiker till optiker till universeum och cafén. Har strött cv:n omkring mig som en galning, får väl se hur det går. Jag satte dock min gräns vid McDonalds och statsbiblioteket. Så långt skulle inte ens jag sjunka.

That's written in braille

2007-01-24T20:23:00.000+01:00

Alltså oj vilken allmänt bra dag det var idag. Snön gör mig lycklig, speciellt att surfa nerför estetbacken på väg ner till bussen. Att fatta fysiken gör mig också lycklig, trots att provet tog två timmar längre än beräknat. Pesto och morotsbiffar på bröd är inte helt fel det heller, och träning när den är som idag är oöverträffbar :D

Och Sam och Tomas var där och bjöd med mig på kaffe fast jag dricker inte kaffe så jag spelade dubbel och gjorde megaägiga servar istället. Och nu ser jag fram emot en helt ledig dag som ska inkludera jobbletande, leka i snön med Lili, örhängesletning till Ocke, klippning och släktforskning, allt nästan samtidigt fast egentligen inte XD

Och hey, vet ni vad, lite har jag faktiskt lärt mig prioritera min tid för nu gör jag precis det jag vill göra.

Kan vara för att skolan inte är ivägen just nu xD

Grattis, det är måndag

2007-01-22T20:41:00.000+01:00

Har just kommit hem från att ha dampat omkring på ett café hela eftermiddagen, eller ja, däremellan har jag faktiskt hunnit laga mat också :3 Omg vad jag äger. Så nu tänkte jag sätta mig här och dampa lite till tills det är dags att sova, vilket är om lång tid, för jag har sovmorgon till elva imon :D :D Och på onsdag har jag bara en lektion (prov... meh) och på torsdag två timmars sovmorgon igen ^^ Så på sätt och vis är veckan bra.

Om det inte vore det där med fysiken. Fysik är inte min grej alls. Tvivelaktigt om det kan vara nåns grej, men så måste det ju vara. Henkes om inte annat... Jag skolkade träning idag, men jag mår inte ens dåligt över det, kände inte för den instängda gröna hallen där det ekar. Therese stödde mig väldigt snällt också, det är ju bara EN träning. Dessutom så höll jag tal idag ^^ Fick en otrolig kick, lika underbart varje gång. Vill ha mer retorik!

Och alla talade så jäkla bra! Ni vet man sitter där och blir fångad och man får en massa filosofiska tankar slängda på en och oj, man börjar tänka. Framför allt var det underbart att vara i halvklass för man upptäckte, alltså då menar jag "upptäckte" en massa personer som man inte ser vanligtvis. Och jag insåg hur underbart det skulle vara att vara så få i klassen, så att man skulle ha tid att träffa alla, för i en klass med 30 stycken är det inte många man hinner prata med. För min klass består ändå av så många underbara människor. Problemet är bara, det gör parallellklasserna också, och ettorna, dom är så himla söta och tillochmed lite balla också, och treorna är det garanterat inget fel på, så egentligen borde man känna hela Donner men sen är det ju allt folk på bussarna också som man aldrig hinner prata med och så blir det så jäkla många och...

Världen då?

Helgen! I helgen var vi hos Lili och hade kladdkväll och spelade saker och åt marshmallowfluff och hittade en våldtagartidning och jämförde pinnar. Det underbaraste av allt var morgonen efter när man vaknar, går upp för att dricka ett glas vatten... och det snöar ute! Det var liksom så oväntat, och jag trodde inte på det först. Lekte en massa i snön den dagen, har nog inte blivit så till mig över snö på micket länge. Det liksom glädjebubblade av att vara utomhus. Måste varit för att det kom så oväntat.

Beachvolley och parkour i helgen också. Och en underbar kväll med Hugo. Och jag har en megaliten snögubbe på altanen. Och snart ska jag fixa te och läsa min bok. Idag ser man faktiskt stjärnorna.

Tic tac

2007-01-17T19:34:00.000+01:00

Det har hänt en massa senaste veckan men jag har inte bloggat alls, mest för att jag varit... rätt down. Antagligen allt som händer här hemma som jag är ovan vid, jag kommer nog in i gamla mönster snart igen. Kan ju vara skolan också, den är väl inte den ljusast lysande punkten i mitt liv, även fast saker och ting kunde varit värre.

Idag har allt hursomhelst varit micket bra. Har druckit te med Sabbi, sett 3 avsnitt Ally McBeal, handlat röd och grön currypasta, harico verts och minimajsar, haft en söt pojke doftandes Hugo Boss på besök, lagat megagod vegetarisk currygojs och sedan, efter att ha sagt adjö till min älskling, ägt folk i några hederliga badmintonmatcher (och blivit ägd, men det går vi inte in på nu)

Helgen var också bra! Först fyllde Radix år (grattis igen Eriiik ^^) och vi var på kalas hos honom. Två timmar senare drog vi vidare till Johan, där vi firade Ocke, som har blivit stor(are). Vi gjorde en jättefin choklad-triforce-emomaräng-tårta till honom, han fick en muffinsbok (eller närmare bestämt THE BROKEBACK MOUNTAIN MUFFIN BOOK (for those special fishing moments)) och lite andra söta saker. Efter lite Guitar hero och skit Wiiade vi ^___^ Och det var så kul att vi inte slutade. Förrän klockan 7 nästa morgon då vi bröt upp för att äta frukost och fraga varandra i Johans hus. Jag har ett vagt minne av en disneyfilm efter det, men fastän jag faktiskt kan återberätta handlingen så måste jag nog varit borta en del. Men det var också den enda sömn jag fick det dygnet.

Senare på dagen gick vi hem i stormen och blev nästan träffade av träd. Kom hem och var huuur grinig som helst, tog ut det på min bror, läste lite mer om min älskade autistiske unge (boken är helt underbar) och var sedan iväg och spelade badminton med Tomas ^^ Det var roligt, och jag föll inte ens ihop av sömnbrist, var snarare överaktiv. Sedan somnade jag i och för sig nio den kvällen också.

(lägg märke till att Ocke har glitter inkletat i hela ansiktet, och att marängerna gråter för att dom har senare införskaffade brännsår... ^^;)

Maubye!

Fallande vattenkaskader

2007-01-12T19:23:00.001+01:00

Insåg just att min förra post var den hundrade, jamen wow, så, grattis till mig själv (om jag bara vore lite mindre lättroad). Sitter vid skrivbord och lyssnar på stormen utanför, stirrar in i mörkret då och då, undrar hur jag ska göra.

Har hittat en tjej som skriver så att det berör, skriver och tränger in, det var längesen jag kunde skriva på det sättet. Vet ni, just nu skulle jag kunna skriva om veckan och hur den har varit eller om helgplaner, men allt flyter bara ihop och egentligen, spelar det nog ingen roll längre.

Jag borde ringa honom, borde ringa henne, men jag klarar det inte just nu, jag kan förklara men inte göra något åt orsaken. Oj vilken melankoli var kom den ifrån, en stor tekopp med rykande hibiscusvatten kanske vore på sin plats?

Hmm vad borde jag göra titta på Dexter, läsa lite Loveless, tvätta, tänka på imorgon eller ännu en gång effektivt förtränga allt omkring mig. Jag tror jag tittar på stormen en stund till.

Och allt är svart svart svart, men jag vet att det ljusnar.

Egypten - mentaliteten

2007-01-08T19:29:00.000+01:00

Egypten förändrade mycket av ens syn på saker och ting. Människorna där var... beroende av att man köpte så mycket så möjligt av dem. De var så jävla på en. Första kvällen tillbringade jag en halvtimme på stan, kom tillbaka med gratis rökelse och te, ett otal handkyssar, tre nya smeknamn och två frierier senare.

Blont hår var en förbannelse. Vart man än gick var de tvungna att dyrka ens kropp, försöka kyssa en och övertala en att lite bigami är ganska mysigt egentligen. Så rika var de tydligen inte, högsta budet de la på mig var bara ynkliga 5 kameler :P

Men jag kom på teh solution! ^^ :

Det är bara att täcka sitt ansikte så är alla problem ur världen! Funkar även för alla former av bad hairdays. Eller om du helt enkelt vill slippa din spegelbild för ett tag.

Ärligt talat, det var kul att leka terrorist. Man var tvungen att se ut sån här när man gav sig ut i öknen XD

(Ni känner igen mig på de snygga solglasögonen)

Att gå på stan var inte så jävla lätt. De försökte ge en presenter för att locka in en i sina affärer, eller så skröt de med sina otroliga språk-skills... "Sweden? Godda godda! No, please don't go... sexlaaxarienlachask!" Och så ville de ha beröm såklart. Vissa pratade flytande tyska och ropade oanständigheter bara för att man skulle kolla på dom så att dom kunde dra in en i affärerna. Den roligaste var han som sprang efter pappa och kallade honom för "mr. mustasch" XD

Alltså jag ska inte generalisera. Väldigt många var faktiskt väldigt schyssta, och gick att prata med. Och det är klart att dom inte tycker det är så jävla kul att slåss om turisterna dagarna i ända.

Hur som helst, jag laddar upp lite fler random bilder, så enjoy. Det var allt från min Egyptenresa :D