Dam dam dam daaaa

Försöker inte ens skriva nåt sammanfattande om de senaste veckorna, istället går vi rakt på den senaste veckan, tillbringad i

~ Fiskebäckskil ~

Wie, en hel vecka på älsklingens ställe vid havet. Vi badade vaaarje morgon, slappade i solen, spelade Super Mario Bros., gick promenader, var i Lysekil, åkte båt ut på öar, var på marknad, åt läskig kola (bananlakrits, hallon och capuccinosmak), såg the Shining som jag fortfarande inte helt fattar, flummade med ett stört kameraprogram (Joel bara måste skicka bilderna snart), såg sälar, spelade tennis, kollade på Morden i Midsomer, helt enkelt umgicks konstant i en vecka UTAN att flippa på varandra. Det bara måste vara äkta kärlek ;D

Bilder;

Till höger Islandsberg och till vänster kan ni se sälar om ni kisar riktigt mycket ^^

Bara för att Joel dissade mina bilder får den finaste bilden på honom vara med här. ;)

Bara så läskigt. Sååå läskigt.

~
Så idag har jag träffat Sabbi (som för övrigt äger) på stan där vi åt glass och planerade vår framtida bok XD Sen gick vi och såg Pirates of the Caribbean, Dead Man's Chest. Den... den... ägde ^__^ Visst, det fanns en hel del att klaga på men jag älskar den troget. Den blev ingen besvikelse, helt enkelt. Och intrigerna damnit, INTRIGERNA. Skådespeleriet var sådär ibland, men OJ vad jag har en ny idol nu, spåhäxan whatever som jag misstänker hette Dia Talma eller nåt i den stilen. OJ vad hon är ball. Ska jag nånsin cosplaya ska jag så lätt vara henne. Tills dess får det duga med att lära sig prata som henne; "heeere, for thi sorrow and thi coald." XD (okej det där sög jättemycket, måste bli bättre).

Och nu är jag hemma igen. (Det är alltid lika jobbigt att komma hem efter att ha varit borta en längre tid, kontrasterna blir så tydliga då. När man för en tid andats frisk luft, skrattat uppriktigt och fått en glimt av hur det skulle kunna vara är det så mycket jobbigare att gå tillbaka till gamla rutiner. Och situationen blir bara alltmer ohållbar, jag klarar inte fler löften, vill inte förlåta mer, jag vill inte se allt falla sönder gång på gång och orkar inte längre samla ihop skärvorna. Vad hjälper medlidande när hon inte minns det nästa dag? Det kanske löser sig, fast jag slutade egentligen tro på det för länge sen.

Knappt två år kvar nu.)